Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Au chef des chantres. Sur les Chochanim. De David. Viens à mon secours, ô Dieu, car les flots m’ont atteint, menaçant mes jours.

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Je suis plongé dans la vase d’un gouffre; pas un pouce de terrain pour y poser le pied! Je suis descendu dans des eaux profondes, et les vagues me submergent.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Je suis exténué à force de crier, ma gorge est enflammée, mes yeux sont éteints à force d’attendre l’aide de mon Dieu.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Plus nombreux que les cheveux de ma tête sont ceux qui me haïssent pour rien; puissants sont mes oppresseurs, qui me poursuivent de leur haine gratuite. Si je les avais lésés, déjà je leur aurais fait réparation.

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

O Dieu, tu serais instruit de ma folie, mes crimes ne te resteraient point cachés.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Qu’ils n’aient pas à rougir à cause de moi, ceux qui espèrent en toi, Seigneur, Eternel-Cebaot! Qu’ils ne soient pas couverts de confusion à mon sujet, ceux qui te recherchent, Dieu d’Israël!

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Car c’est pour toi que je supporte les insultes, que la honte couvre mon visage.

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Je suis devenu un étranger pour mes frères, un inconnu pour les fils de ma mère,

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

parce que le zèle pour ta maison me dévore, et que les insultes de tes blasphémateurs retombent sur moi.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Je pleure tout en m’imposant le jeûne, et ceci même a tourné à opprobre pour moi.

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

J’Ai endossé comme vêtement un cilice, et suis devenu pour eux un sujet de sarcasme.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Ceux qui sont assis aux portes déblatèrent contre moi, les buveurs de liqueurs fortes me chansonnent.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Toutefois, ma prière s’élève vers toi, Eternel, au moment propice; ô Dieu, dans ta bonté infinie, exauce-moi, en m’accordant ton aide fidèle.

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Retire-moi du bourbier, pour que je n’y sombre pas; puissé-je être sauvé de mes ennemis et des eaux profondes!

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Ne permets pas que je sois submergé par la violence des flots, englouti par le gouffre; que la bouche de l’abîme ne se referme pas sur moi!

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

Exauce-moi, Eternel, car précieuse est ta grâce; selon la grandeur de ta miséricorde, tourne-toi vers moi.

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Ne dérobe point ta face à ton serviteur; car je suis dans la détresse, hâte-toi de m’exaucer.

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Approche-toi de mon âme, sauve-la; à cause de mes ennemis, tire-moi du danger.

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Tu connais, toi, mon opprobre, ma honte, ma confusion; tous mes persécuteurs sont là devant toi.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

La honte a brisé mon cœur, j’en suis au désespoir; j’attends qu’on me plaigne, mais c’est en vain; qu’il me vienne des consolateurs: je n’en trouve point.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Dans mes aliments, ils mettent du poison; pour apaiser ma soif, ils m’abreuvent de vinaigre.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Que la table dressée devant eux leur devienne un piège, qu’elle soit un traquenard pour ces gens heureux!

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Que leurs yeux s’assombrissent, perdent la vue! Fais vaciller sans cesse leurs reins.

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Déverse sur eux ton courroux, que ton ardente colère les accable!

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

Que leur demeure devienne une ruine, que dans leurs tentes il ne reste plus un habitant!

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Car ils s’acharnent contre celui que tu as frappé, et se plaisent à gloser sur les maux de tes victimes.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Mets donc à leur compte crime sur crime; qu’ils ne soient point admis à se justifier devant toi!

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Qu’ils soient effacés du livre des vivants, et que parmi les justes ils ne soient point inscrits!

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Mais moi, si malheureux et si souffrant, ton secours, ô Dieu, est ma protection.

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Je veux célébrer le nom de Dieu par des cantiques, et l’exalter par des actions de grâce,

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

plus agréables à l’Eternel qu’un taureau aux grandes cornes, aux puissants sabots.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

A cette vue, les humbles seront dans la joie; vous qui êtes en quête de Dieu, votre cœur se ranimera!

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Car l’Eternel prête l’oreille aux malheureux, et ses captifs, il ne les dédaigne point.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

Que le ciel et la terre le glorifient, les mers et tout ce qui s’y meut!

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

Car Dieu viendra au secours de Sion: il rebâtira les villes de Juda; on s’y établira et on en prendra possession.

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

C’Est la postérité de ses serviteurs qui les aura en héritage; ceux qui aiment son nom y fixeront leur demeure.