Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
To the Overseer. — 'On the Lilies,' by David. Save me, O God, for come have waters unto the soul.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I have sunk in deep mire, And there is no standing, I have come into the depths of the waters, And a flood hath overflown me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I have been wearied with my calling, Burnt hath been my throat, Consumed have been mine eyes, waiting for my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Those hating me without cause Have been more than the hairs of my head, Mighty have been my destroyers, My lying enemies, That which I took not away — I bring back.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O God, Thou — Thou hast known Concerning my overturn, And my desolations from Thee have not been hid.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Let not those waiting on Thee be ashamed because of me, O Lord, Jehovah of Hosts, Let not those seeking Thee Blush because of me, O God of Israel.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
For because of Thee I have borne reproach, Shame hath covered my face.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
A stranger I have been to my brother, And a foreigner to sons of my mother.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
For zeal for Thy house hath consumed me, And the reproaches of Thy reproachers Have fallen upon me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
And I weep in the fasting of my soul, And it is for a reproach to me.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
And I make my clothing sackcloth, And I am to them for a simile.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Those sitting at the gate meditate concerning me, And those drinking strong drink, Play on instruments.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
And I — my prayer [is] to Thee, O Jehovah, A time of good pleasure, O God, In the abundance of Thy kindness, Answer me in the truth of Thy salvation.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Deliver me from the mire, and let me not sink, Let me be delivered from those hating me, And from deep places of waters.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Let not a flood of waters overflow me, Nor let the deep swallow me up, Nor let the pit shut her mouth upon me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Answer me, O Jehovah, for good [is] Thy kindness, According to the abundance Of Thy mercies turn Thou unto me,
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
And hide not Thy face from Thy servant, For I am in distress — haste, answer me.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Be near unto my soul — redeem it, Because of mine enemies ransom me.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Thou — Thou hast known my reproach, And my shame, and my blushing, Before Thee [are] all mine adversaries.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Reproach hath broken my heart, and I am sick, And I look for a bemoaner, and there is none, And for comforters, and I have found none.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
And they give for my food gall, And for my thirst cause me to drink vinegar.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Their table before them is for a snare, And for a recompence — for a trap.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Darkened are their eyes from seeing, And their loins continually shake Thou.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour upon them Thine indignation, And the fierceness of Thine anger doth seize them.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Their tower is desolated, In their tents there is no dweller.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For they have pursued him Thou hast smitten, And recount of the pain of Thy pierced ones.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Give punishment for their iniquity, And they enter not into Thy righteousness.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
They are blotted out of the book of life, And with the righteous are not written.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
And I [am] afflicted and pained, Thy salvation, O God, doth set me on high.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I praise the name of God with a song, And I magnify Him with thanksgiving,
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
And it is better to Jehovah than an ox, A bullock — horned — hoofed.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The humble have seen — they rejoice, Ye who seek God — and your heart liveth.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For Jehovah hearkeneth unto the needy, And His bound ones He hath not despised.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
The heavens and earth do praise Him, Seas, and every moving thing in them.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God doth save Zion, And doth build the cities of Judah, And they have dwelt there, and possess it.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
And the seed of His servants inherit it, And those loving His name dwell in it!
