Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
“For the leader of the music. Upon the Shoshannim. A psalm of David.” Save me, O God! For the waters press in to my very life!
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I sink in deep mire, where is no standing; I have come into deep waters, and the waves flow over me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I am weary with crying; my throat is parched; Mine eyes are wasted, while I wait for my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
More numerous than the hairs of my head are they who hate me without reason; Mighty are they who seek to destroy me, being my enemies without cause: I must restore what I took not away.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O God! thou knowest my offences, And my sins are not hidden from thee!
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Let not them that trust in thee through me be put to shame, O Lord Jehovah, God of hosts! Let not them that seek thee through me be confounded, O God of Israel!
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
For on account of thee do I suffer reproach, And shame covereth my face!
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
I am become a stranger to my brothers; Yea, an alien to my mother's sons.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
For zeal for thy house consumeth me, And the reproaches of them that reproach thee fall upon me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
When I weep and fast, That is made my reproach;
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
When I clothe myself in sackcloth, Then I become their by-word.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
They who sit in the gate speak against me, And I am become the song of drunkards.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
Yet will I address my prayer to thee, O LORD! May it be in an acceptable time according to thy great goodness! Hear, O God! and afford me thy sure help!
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Save me from the mire, and let me not sink; May I be delivered from my enemies, —from the deep waters!
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Let not the water-flood overflow me; Let not the deep swallow me up, And let not the pit close her mouth upon me!
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Hear me, O LORD! since great is thy loving-kindness; According to the abundance of thy tender mercies look upon me!
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Hide not thy face from thy servant; I am greatly distressed, O make haste to mine aid!
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Draw near to me, and redeem my life; Deliver me because of my enemies!
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Thou knowest my reproach, and dishonor, and shame; All my adversaries are in thy view!
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Reproach hath broken my heart, and I am full of heaviness; I look for pity, but there is none; For comforters, but find none.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
For my food they give me gall, And in my thirst they give me vinegar to drink.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
May their table be to them a snare; May it be a trap to them, while they are at ease!
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
May their eyes be darkened, that they may not see; And cause their loins continually to shake!
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour out upon them thine indignation, And may the heat of thine anger overtake them!
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Let their habitation be desolate, And let none dwell in their tents!
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For they persecute those whom thou hast smitten, And talk of the pain of those whom thou hast wounded.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Add iniquity to their iniquity, And let them never come into thy favor!
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Let them be blotted out of the book of the living; Let not their names be written with the righteous!
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
But I am poor, and sorrowful: May thine aid, O God! set me on high!
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
Then I will praise the name of God in a song; I will give glory to him with thanksgiving.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
More pleasing shall this be to the LORD Than a full-horned and full-hoofed bullock.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The afflicted shall see, and rejoice; The hearts of them that fear God shall be revived.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For the LORD heareth the poor, And despiseth not his people in their bonds.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Let the heaven and the earth praise him; The sea, and all that move therein!
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God will save Zion, and will build the cities of Judah, That they may dwell therein, and possess it.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
Yea, the posterity of his servants shall possess it, And they that love him shall dwell therein.
