Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
“To the chief musician upon Shoshannim, by David.” Save me, O God; for the waters are come even to threaten my life.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I am sunk in the mire of the deep, where there is no standing; I am come into the depths of the waters, and the flood overfloweth me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I am weary of my calling; my throat is hoarse; my eyes fail, while I hope for my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
More than the hairs of my head are those that hate me without a cause; numerous are those that would destroy me, that are my enemies wrongfully: what I have not robbed shall I now restore.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O God, thou art well aware of my folly, and my guilty deeds are from thee not hidden.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Let not those that wait on thee, O Lord Eternal of hosts, be made ashamed through me: let not those that seek thee be confounded through me, O God of Israel.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Because for thy sake have I borne reproach, hath confusion covered my face.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
A stranger am I become unto my brothers, and an alien unto my mother's children.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
Because the zeal for thy house hath devoured me; and the reproaches of those that reproached thee are fallen upon me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
When I wept at the fasting of my soul, it became a reproach to me.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
And when I made sackcloth my garment, I became a proverb to them.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Those that sit in the gate talk against me; and [about me make] songs the drinkers of strong drink.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
But as for me, I direct my prayer unto thee, O Lord, in a time of favor; O God, in the multitude of thy kindness: answer me in the truth of thy salvation.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Deliver me out of the mire, that I may not sink: let me be delivered from those that hate me, and out of the depths of the waters.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Let not the flood of waters overflow me, and let not the deep swallow me up, and let not the pit close its mouth upon me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Answer me, O Lord; for thy kindness is good: according to the multitude of thy mercies turn thou unto me.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
And hide not thy face from thy servant; for I am in distress: make haste and answer me.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Draw nigh unto my soul, and redeem it: because of my enemies do thou ransom me.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Thou well knowest my reproach, and my shame, and my confusion: before thee are all my assailants.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Reproach hath broken my heart; and I am sick; and I waited for pity, but there was none; and for comforters, but I found none.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
And they put into my food gall; and in my thirst they give me vinegar to drink.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
May [then] their table become a snare before them: and to those that are at peace, a trap.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
May their eyes become dark, that they cannot see; and make their loins continually to waver.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour out over them thy indignation, and let the heat of thy anger overtake them.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
May their palace become desolate: in their tents let no one dwell.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For whom thou hast smitten they persecute; and of the pain of those whom thou but wounded do they converse.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Lay guilt upon their guilt; and let them not come into thy righteousness.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Let them be blotted out of the book of the living; and with the righteous let them not be written down.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
But I am poor and suffering: let thy salvation, O God, set me up on high.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I will praise the name of God with song, and will magnify him with thanksgiving.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
And this will please the Lord better than an ox or bullock having horns and cloven hoofs.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The meek will see this, and be rejoiced: ye that seek God, and your heart shall revive.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For the Lord listeneth unto the needy, and his prisoners he despiseth not.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Let heaven and earth praise him, the seas, and every thing that moveth therein.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God will save Zion, and will build the cities of Judah: that they may abide there, and have it in possession:
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
And the seed of his servants shall inherit it; and they that love his name shall dwell therein.
