Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
To him that excelleth upon Shoshannim. A Psalme of David. Save mee, O God: for the waters are entred euen to my soule.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I sticke fast in the deepe myre, where no staie is: I am come into deepe waters, and the streames runne ouer me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I am wearie of crying: my throte is drie: mine eyes faile, whiles I waite for my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
They that hate mee without a cause, are moe then the heares of mine heade: they that would destroy mee, and are mine enemies falsly, are mightie, so that I restored that which I tooke not.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O God, thou knowest my foolishnesse, and my fautes are not hid from thee.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Let not them that trust in thee, O Lord God of hostes, be ashamed for me: let not those that seeke thee, be confounded through mee, O God of Israel.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
For thy sake haue I suffred reproofe: shame hath couered my face.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
I am become a stranger vnto my brethren, euen an aliant vnto my mothers sonnes.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
For the zeale of thine house hath eaten mee, and the rebukes of them that rebuked thee, are fallen vpon me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
I wept and my soule fasted, but that was to my reproofe.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
I put on a sacke also: and I became a prouerbe vnto them.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
They that sate in the gate, spake of mee, and the drunkards sang of me.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
But Lord, I make my praier vnto thee in an acceptable time, euen in the multitude of thy mercie: O God, heare me in the trueth of thy saluation.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Deliuer mee out of the myre, that I sinke not: let me be deliuered from them that hate me, and out of the deepe waters.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Let not the water flood drowne mee, neither let the deepe swallowe me vp: and let not the pit shut her mouth vpon me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Heare me, O Lord, for thy louing kindnes is good: turne vnto me according to ye multitude of thy tender mercies.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
And hide not thy face from thy seruant, for I am in trouble: make haste and heare me.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Draw neere vnto my soule and redeeme it: deliuer me because of mine enemies.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
Thou hast knowen my reproofe and my shame, and my dishonour: all mine aduersaries are before thee.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Rebuke hath broken mine heart, and I am full of heauinesse, and I looked for some to haue pitie on me, but there was none: and for comforters, but I found none.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
For they gaue me gall in my meate, and in my thirst they gaue me vineger to drinke.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Let their table be a snare before them, and their prosperitie their ruine.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Let their eyes be blinded that they see not: and make their loynes alway to tremble.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Powre out thine anger vpon them, and let thy wrathfull displeasure take them.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Let their habitation be voide, and let none dwell in their tents.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For they persecute him, whome thou hast smitten: and they adde vnto the sorrowe of them, whome thou hast wounded.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Laie iniquitie vpon their iniquitie, and let them not come into thy righteousnesse.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Let them be put out of the booke of life, neither let them be written with the righteous.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
When I am poore and in heauinesse, thine helpe, O God, shall exalt me.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I will praise the Name of God with a song, and magnifie him with thankesgiuing.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
This also shall please the Lord better then a yong bullocke, that hath hornes and hoofes.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The humble shall see this, and they that seeke God, shalbe glad, and your heart shall liue.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For the Lord heareth the poore, and despiseth not his prisoners.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Let heauen and earth praise him: the seas and all that moueth in them.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God will saue Zion, and builde the cities of Iudah, that men may dwell there and haue it in possession.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
The seede also of his seruants shall inherit it: and they that loue his name, shall dwel therein.
