Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
For the music director. To the tune “Lilies.” A psalm of David. God, please save me, because the water is up to my neck!
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I'm sinking deeper into the mud—there's no solid ground for me to stand. I find myself in deep water; floods wash over me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I'm so tired of screaming out for help my throat is totally raw. My eyes are worn out looking for my God to help me.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Those who hate me for no reason are more than the number of hairs on my head. Many enemies try to destroy me by telling lies. How can I give back what I didn't steal?
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
God, you know how foolish I am! My sins are not hidden from you.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Don't let those who trust you be ashamed because of me, Lord God Almighty. Don't let those who follow you be disgraced because of me, God of Israel.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
For your sake I put up with the insults; my face shows my embarrassment.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
I have become a foreigner to my brother Israelites; a stranger to my very own brothers.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
My devotion for your house is burning me up inside; the insults of those who insulted you have fallen on me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
I wept and I fasted, but they mocked me;
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
I mourned in sackcloth, but they laughed at me.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
People sitting by the town gate gossip about me. I'm the subject of rude songs sung by drunks.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
But my prayer is to you, Lord, believing this is a good time to respond to me. God, in your wonderful trustworthy love, answer me with your sure salvation.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Please rescue me from the mud—don't let me sink! Save me from those who hate me and from drowning in the deep waters!
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Don't let the flood waters wash over me. Don't let the deep waters pull me down. Don't let the grave close over me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Please answer my prayers, Lord, for you are good and love me with your trustworthy love; because of your kindness, please help me.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Don't turn away from me, your servant. Please answer me quickly because I'm in trouble.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Come here and rescue me; set me free from my enemies.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
You—you know my shame, my disgrace, my humiliation. You see everything my enemies are doing.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Insults have broken my heart—I am so sick there is no cure. I looked for some sympathy, but there was no one! Nobody showed me any compassion.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Instead they gave me bitter herbs to eat and vinegar to drink.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
May the table set before them become a trap for them, a net that catches them, bringing punishment.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
May their eyes become blind so they cannot see, and may their backs always be bent low in dejection.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour out your judgment on them; chase them down in your fierce anger.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Let the places where they live be deserted. Let their homes be abandoned.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For they persecute those you have punished, and make it even more painful for those you have disciplined.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Punish them for the evil they have done. Don't acquit them.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Blot out their names from the Book of Life. Don't let them be listed with those who do right.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
But I am suffering and in physical pain. God, please save me and keep me safe.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I will praise God's character in song; I will say how incredible he is and how thankful I am.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
The Lord is happier with this than with offering animals as sacrifices: cattle, or bulls with horns and hooves.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The humble will see this and be happy. May God encourage everyone who comes to him.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
God hears the poor, and he does not ignore his people who are in prison.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Praise him heaven and earth, the seas and everything that lives in them!
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God will save Zion, and rebuild the cities of Judah. They will live there and own the land.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
The descendants of those who follow him will inherit the land, and those who love him will live there.
