Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
Unto the end. For those who will be changed: of David. Save me, O God, for the waters have entered, even to my soul.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I have become stuck in a deep quagmire, and there is no firm footing. I have arrived at the height of the sea, and a tempest has overwhelmed me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I have endured hardships, while crying out. My jaws have become hoarse; my eyes have failed. Meanwhile, I hope in my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Those who hate me without cause have been multiplied beyond the hairs of my head. My enemies, who persecuted me unjustly, have been strengthened. Then I was required to pay for what I did not take.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
O God, you know my foolishness, and my offenses have not been hidden from you.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Let those who wait for you, O Lord, the Lord of hosts, not be shamed in me. Let those who seek you, O God of Israel, not be confounded over me.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
For because of you, I have endured reproach; confusion has covered my face.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
I have become a stranger to my brothers and a sojourner to the sons of my mother.
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
For zeal for your house has consumed me, and the reproaches of those who reproached you have fallen upon me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
And I covered my soul with fasting, and it has become a reproach to me.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
And I put on a haircloth as my garment, and I became a parable to them.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Those who sat at the gate spoke against me, and those who drank wine made me their song.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
But as for me, truly, my prayer is to you, O Lord. This time has pleased you well, O God. In the multitude of your mercy, in the truth of your salvation, hear me.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Rescue me from the quagmire, so that I may not become trapped. Free me from those who hate me and from deep waters.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Do not allow the tempest of water to submerge me, nor the deep to absorb me. And do not allow the well to close in on me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Hear me, O Lord, for your mercy is kind. Look upon me, according to the fullness of your compassion.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
And do not turn your face away from your servant, for I am in trouble: heed me quickly.
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Attend to my soul, and free it. Rescue me, because of my enemies.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
You know my reproach, and my confusion, and my reverence.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
All those who trouble me are in your sight; my heart has anticipated reproach and misery. And I sought for one who might grieve together with me, but there was no one, and for one who might console me, and I found no one.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
And they gave me gall for my food. And in my thirst, they gave me vinegar to drink.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
Let their table be a snare before them, and a retribution, and a scandal.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Let their eyes be darkened, so that they may not see, and may their back always be crooked.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour out your indignation upon them, and may the fury of your anger take hold of them.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
May their dwelling place be deserted, and may there be no one who dwells in their tabernacles.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For they persecuted whomever you struck. And they have added to the grief of my wounds.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Assign an iniquity upon their iniquity, and may they not enter into your justice.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Delete them from the Book of the Living, and let them not be written down with the just.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
I am poor and sorrowful, but your salvation, O God, has taken me up.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I will praise the name of God with a canticle, and I will magnify him with praise.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
And it will please God more than a new calf producing horns and hoofs.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
Let the poor see and rejoice. Seek God, and your soul will live.
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For the Lord has heard the poor, and he has not despised his prisoners.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Let the heavens and the earth praise him: the sea, and everything that crawls in it.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God will save Zion, and the cities of Judah will be built up. And they will dwell there, and they will acquire it by inheritance.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
And the offspring of his servants will possess it; and those who love his name will dwell in it.
