Psaltaren 69
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
For the choirmaster. To the tune of “Lilies.” Of David. Save me, O God, for the waters are up to my neck.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
I have sunk into the miry depths, where there is no footing; I have drifted into deep waters, where the flood engulfs me.
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
I am weary from my crying; my throat is parched. My eyes fail, looking for my God.
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
Those who hate me without cause outnumber the hairs of my head; many are those who would destroy me— my enemies for no reason. Though I did not steal, I must repay.
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
You know my folly, O God, and my guilt is not hidden from You.
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
May those who hope in You not be ashamed through me, O Lord GOD of Hosts; may those who seek You not be dishonored through me, O God of Israel.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
For I have endured scorn for Your sake, and shame has covered my face.
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
I have become a stranger to my brothers and a foreigner to my mother’s sons,
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
because zeal for Your house has consumed me, and the insults of those who insult You have fallen on me.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
I wept and fasted, but it brought me reproach.
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
I made sackcloth my clothing, and I was sport to them.
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
Those who sit at the gate mock me, and I am the song of drunkards.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
But my prayer to You, O LORD, is for a time of favor. In Your abundant loving devotion, O God, answer me with Your sure salvation.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Rescue me from the mire and do not let me sink; deliver me from my foes and out of the deep waters.
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Do not let the floods engulf me or the depths swallow me up; let not the Pit close its mouth over me.
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
Answer me, O LORD, for Your loving devotion is good; turn to me in keeping with Your great compassion.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Hide not Your face from Your servant, for I am in distress. Answer me quickly!
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
Draw near to my soul and redeem me; ransom me because of my foes.
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
You know my reproach, my shame and disgrace. All my adversaries are before You.
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Insults have broken my heart, and I am in despair. I looked for sympathy, but there was none, for comforters, but I found no one.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
They poisoned my food with gall and gave me vinegar to quench my thirst.
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
May their table become a snare; may it be a retribution and a trap.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
May their eyes be darkened so they cannot see, and their backs be bent forever.
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
Pour out Your wrath upon them, and let Your burning anger overtake them.
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
May their place be deserted; let there be no one to dwell in their tents.
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
For they persecute the one You struck and recount the pain of those You wounded.
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Add iniquity to their iniquity; let them not share in Your righteousness.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
May they be blotted out of the Book of Life and not listed with the righteous.
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
But I am in pain and distress; let Your salvation protect me, O God.
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
I will praise God’s name in song and exalt Him with thanksgiving.
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
And this will please the LORD more than an ox, more than a bull with horns and hooves.
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
The humble will see and rejoice. You who seek God, let your hearts be revived!
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
For the LORD listens to the needy and does not despise His captive people.
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Let heaven and earth praise Him, the seas and everything that moves in them.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
For God will save Zion and rebuild the cities of Judah, that they may dwell there and possess it.
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
The descendants of His servants will inherit it, and those who love His name will settle in it.
