< Psaltaren 69 >
1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
Til Sangmesteren. Til Liljerne. Af David.
2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
Frels mig Gud, thi Vandene naar mig til Sjælen,
3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
jeg er sunket i bundløst Dynd, hvor der intet Fodfæste er, kommet i Vandenes Dyb, og Strømmen gaar over mig;
4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
træt har jeg skreget mig, Struben brænder, mit Øje er mat af at bie paa min Gud;
5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
flere end mit Hoveds Haar er de, der hader mig uden Grund, mange er de, som vil mig til Livs, uden Skel er mig fjendske; hvad jeg ikke har ranet, skal jeg dog erstatte!
6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
Gud, du kender min Daarskab, min Skyld er ej skjult for dig.
7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
Lad mig ej bringe Skam over dem, som bier paa dig, o Herre, Hærskarers HERRE, lad mig ej bringe Skændsel over dem, der søger dig, Israels Gud!
8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
Thi for din Skyld bærer jeg Spot, mit Aasyn dækkes af Skændsel;
9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
fremmed er jeg for mine Brødre, en Udlænding for min Moders Sønner.
10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
Thi Nidkærhed for dit Hus har fortæret mig, Spotten mod dig er faldet paa mig;
11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
jeg spæged min Sjæl med Faste, og det blev mig til Spot;
12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
i Sæk har jeg klædt mig, jeg blev dem et Mundheld.
13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
De, der sidder i Porten, taler om mig, ved Drikkelagene synger de om mig.
14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
Men jeg beder, HERRE, til dig i Naadens Tid, o Gud, i din store Miskundhed svare du mig!
15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
Frels mig med din trofaste Hjælp fra Dyndet, at jeg ikke skal synke; red mig fra dem, der hader mig, fra Vandenes Dyb,
16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
lad Strømmen ikke gaa over mig; lad Dybet ikke sluge mig eller Brønden lukke sig over mig.
17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
Svar mig, HERRE, thi god er din Naade, vend dig til mig efter din store Barmhjertighed;
18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
dit Aasyn skjule du ej for din Tjener, thi jeg er i Vaade, skynd dig og svar mig;
19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
kom til min Sjæl og løs den, fri mig for mine Fjenders Skyld!
20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
Du ved, hvorledes jeg smædes og bærer Skam og Skændsel; du har Rede paa alle mine Fjender.
21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
Spot har ulægeligt knust mit Hjerte; jeg bied forgæves paa Medynk, paa Trøstere uden at finde;
22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
de gav mig Malurt at spise og slukked min Tørst med Eddike.
23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
Lad Bordet foran dem blive en Snare, deres Takofre blive en Fælde;
24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
lad Øjnene slukkes, saa Synet svigter, lad Lænderne altid vakle!
25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
Din Vrede udøse du over dem, din glødende Harme naa dem;
26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
deres Teltlejr blive et Øde, og ingen bo i deres Telte!
27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
Thi de forfølger den, du slog, og øger Smerten for dem, du saared.
28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
Tilregn dem hver eneste Brøde, lad dem ikke faa Del i din Retfærd;
29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
lad dem slettes af Livets Bog, ej optegnes blandt de retfærdige!
30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
Men mig, som er arm og lidende, bjærge din Frelse, o Gud!
31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
Jeg vil prise Guds Navn med Sang og ophøje ham med Tak;
32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
det er mer for HERREN end Okser, end Tyre med Horn og Klove!
33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
Naar de ydmyge ser det, glæder de sig; I, som søger Gud, eders Hjerte oplives!
34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
Thi HERREN laaner de fattige Øre, han agter ej fangne Venner ringe.
35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
Himmel og Jord skal prise ham, Havet og alt, hvad der rører sig der;
36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
thi Gud vil frelse Zion og opbygge Judas Byer; der skal de bo og tage det i Eje; hans Tjeneres Afkom skal arve det, de, der elsker hans Navn, skal bo deri.