Psaltaren 69

1 För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

Eihuhdoh in, O Pathen, twisoh hin kangong gei achuptai.

2 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

Bonlhoh lah a hin ka lhalut cheh cheh tai; pansatna ding ka mujou tapoi. Keima twithuh lah a ka lhalut tan twisoh hin eichup tai.

3 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

Panpi ngai a kaka na katha achollha tai; ka lolhomsung jong agolha tai. Ka ka kanan ka mit jong apomtan, Pathen in eipan pi ding kangah e.

4 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

Ajehbei hel a eivetdaho hi ka lujang a ka samjang sang’in atamjouve. Ka melmate hin jou thu jeng a suhmang ding eigouvin, hitihin ka guh louhel thil chu kanung peh din athum uve.

5 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

O Pathen ichangeia ngol kahi nahenai; Ka chonsetnaho hi nang’a kon’in akiselmang theipoi.

6 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

Keijeh in, nangma tahsanna ho chu jumsah hih beh in, O van'a lengchungnung Pakai Pathen, kei hi akisuh jum nai nei hisah hihbeh in, O Israel Pathen.

7 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

Ajeh chu nangma jal a housetna ka thoh ahi; jumna le jachatna kamai a adimset tai.

8 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

Ka sopiho tah jeng’in jong eikihetmosah tauvin gamchommi bangin eibol tauvin ahi.

9 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

Na houin a ding a ka tompan jeh in eichaideh tan ahi, nangman na housetnau jouse chu ka chunga achu tan ahi.

10 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

Kappum a an kangol a chun, noisetah in eihou un ahi.

11 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

Ka genthei phondohna a khaodippon ka kisil’a ahileh einuisat un ahi.

12 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

Keima hi khopi sung a jalhang a kihoulim nopna bep ka hitan jukhamhon kei chungchang thu totnopnan anei tauve.

13 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

Hinla Pakai naheng a katao jingin, tuchung beh neihin khoto ding kakinem e. O Pakai na mingailut longlou chun katao nahi huhing na tahbeh a chun nei donbut in.

14 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

Bonlhoh lah a kon hin neihuhdoh in; athuh jep a neilhahlutsah hihbeh in, eivetdaho lah a kon’in neihuhdoh in lang hiche twithuh lah’a kon hin neikaidoh in.

15 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

Twisohhat lai neichupsah hih in, ahilouleh twithuh gillai jong nei vallhum sah hih in, ahilouleh thina lhan kotong jong nehmang sah hih in.

16 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

O Pakai ka taona neingaipeh in, ajeh chu na mingailutna longlou hi kidangtah ahin, neikaihoi jing in, ajeh chu na mikhotona hi lolhingtah ahi.

17 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

Na sohpa a kon hin kisel mang hih in; gangtah in neidonbut in ajeh chu keiman boina nasatah ka toh tai.

18 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

Hung’in lang neihung lhatdoh tan; ka melmat a kon’in neilha-ong tan.

19 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

Nang’in eiki houset na eikijum bolna le ei kijachat sah naho jouse na hesohkei in ahi. Ka melmaten abol jouseu na hesohkei e.

20 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

Ami taitomnauvin ka lungthim asukeh in, kadailheh jeng tai. Mikhat seh hijong le lungset na eimusah umhen lang; Khattou hung kiheihen lang eihin lungmonsah le kanom e.

21 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Ahinla chutimalah in amahon ka nehdin gu eipeuvin amahon ka don ding’in juthuh eipeuve.

22 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

Amasang uva neh-le-chah dimset dokhang chu akipal nao soh henlang, ahaonau chu amaho ding’in thangkol hisah jeng tan.

23 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

Kho amutheilouna diuvin amit u chojeng henlang atahsao kithing thing in umsah jeng in.

24 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

Na lunghanna chu achung uvah sunglha jeng’in; na lunghanna meikong achun amaho chu kavam jeng in.

25 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

A-in’u chu ahomkeo soh doh jeng henlang aponbuh u jong kida jeng hen.

26 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

Gotna napeh mi chun, akisuhkhah na chung uva jumbol na akoibe uve; akisukha ho chu natna abelap peh uve.

27 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

Achonsetnau setvum peh unlang, khatcha ongthol’in lha hihbeh in.

28 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

Amin u chu hinna lekhabu a konin thaimangpeh in; michonpha ho lah a kisimtha sah hihbeh un.

29 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

Keima natna thohgim in ka um e, O Pathen, na mihuhhingna thahat chun neihuhdoh in.

30 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

Hiteng chuleh keiman na min pachatna la’n sangting chule thangvahna pum’a jana ka peh ding ahi.

31 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

Ajeh chu hichun kilhaina bongchal ki katdoh sang’a Pakai chu alunglhaisah ding ahin, bongchal kisaotah pum le kengtin hoitah pum a thilpeh kipe sang in jong aphajoi.

32 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

Mi kineosah ten aPathen’u natoh muo vintin kipahdiu ahi. Apanpi dia Pathen holte jousen kitilkhouna neicheh uhen.

33 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

Ajeh chu Paka in ngaichageova umte taona angai in; aman sohchang’a umho donlouvin akoi jipoi.

34 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

O van-le-lei in Pathen vahchoi u henlang twikhanglen le asung a cheng jousen jong vahchoi u hen.

35 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

Ajeh chu Pathen in Jerusalem ahuhdoh ding Judah khopiho asemphat ding ahi. Hiche’a chun amite cheng untin gamsung chu alodiu ahi.

36 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

Ama thu nitjing chaten gamsung chu louvin tin, chule ama ngailuho jouse hiche mun a chu lungmong a cheng diu ahi.