Psaltaren 68
1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
Ki he Takimuʻa, ko e Saame pe ko e Hiva ʻa Tevita. Ke tuʻu hake ʻae ʻOtua, tuku ke veteki hono ngaahi fili: tuku ke puna foki mei hono ʻao ʻakinautolu ʻoku fehiʻa kiate ia.
2 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
Hangē ko e vilingia ʻo mole ʻae kohu, ke pehē pe hono vilingia ʻakinautolu: hangē ko e pulu ʻoku vela ʻo vai ʻi he afi, ke ʻauha pehē pe ʻae kau angahala ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua.
3 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
Ka ʻe tuku ke fiefia ʻae māʻoniʻoni; ke nekeneka ʻakinautolu ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua: ʻIo, ke fiefia lahi ʻaupito ʻakinautolu.
4 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
Hiva ki he ʻOtua, hiva fakamālō ki hono huafa: fakaongoongolelei ia ʻoku hāʻele ʻi he ngaahi toafa ʻi hono huafa ko SIHOVA, pea fiefia ʻi hono ʻao.
5 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
Ko e tamai ʻae ʻOtua ki he tamai mate, mo e fakamaau ia ʻi hono ʻafioʻanga māʻoniʻoni, ki he kau fefine kuo mate honau husepāniti.
6 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
ʻOku ʻai ʻe he ʻOtua ʻae kau paea ʻi he ngaahi fale: ʻoku ne ʻomi kituʻa ʻakinautolu kuo haʻi ʻaki ʻae ukamea fihifihi: ka ʻoku nofo ʻae kau angatuʻu ʻi he fonua mōmoa.
7 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)
ʻE ʻOtua, ʻi hoʻo muʻomuʻa atu ki ho kakai, ʻi hoʻo hāʻele ʻi he toafa; (Sila)
8 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
Naʻe ngalulu ʻa māmani, pea ngangana mo e ngaahi langi foki ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua: ʻio, naʻe ngaueue ʻa Sainai ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli.
9 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
ʻE ʻOtua, naʻa ke tuku hifo ʻae ʻuha lahi, ʻaia naʻa ke fakamālohi ʻaki ho tofiʻa, ʻi heʻene vaivai.
10 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
Naʻe nofo ki ai ʻa ho kakai: ʻE ʻOtua, kuo ke tokonaki ʻi hoʻo angalelei ki he masiva.
11 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
Naʻe foaki mai ʻe he ʻEiki ʻae folofola pea naʻe tokolahi ʻakinautolu naʻe fakahā ia.
12 "Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
“Naʻe hola vave ʻae ngaahi tuʻi ʻoe kautau:” pea naʻe tufa ʻae vete ʻe he fefine naʻe nofo ʻo leʻo.
13 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
Neongo hoʻomou nofo ʻi he lotolotonga ʻoe ngaahi kulo, ka temou hangē ko e kapakau ʻoe lupe ʻoku ʻufiʻufi ʻaki ʻae siliva, mo hono fulufulu ko e koula melomelo.
14 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon."
ʻI he veteki ʻi ai ʻe he Māfimafi ʻae ngaahi tuʻi, naʻe hinehina ia ʻo hangē ko e ʻuha hinehina ʻi Salimoni.
15 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
Ko e moʻunga ʻoe ʻOtua ʻoku hangē ko e moʻunga ko Pesani; ko e moʻunga māʻolunga ʻo hangē ko e moʻunga ko Pesani,
16 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
Ko e hā ʻoku mou hopohopo ai, ʻakimoutolu ko e ngaahi moʻunga māʻolunga? Ko e moʻunga eni ʻoku fili ʻe he ʻOtua ke nofo ki ai; ʻio, ʻe nofo ki ai ʻa Sihova ʻo taʻengata.
17 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
Ko e ngaahi saliote ʻae ʻOtua ʻoku ua mano, ʻio, ko e ngaahi toko afe ʻoe ʻāngelo: ʻoku ʻiate kinautolu ʻae ʻEiki, ʻio, ʻo hangē ko ʻene ʻi Sainai, ʻi he potu māʻoniʻoni.
18 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
Kuo ke hāʻele hake ki ʻolunga, kuo u angatuʻu foki, koeʻuhi ke nofo kiate kinautolu ʻa Sihova ko e ʻOtua.
19 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)
Fakafetaʻi ki he ʻEiki, ʻaia ʻoku ne hili kiate kitautolu ʻae kavenga ʻoe meʻa lelei ʻi he ʻaho kotoa pē, ʻio, ko e ʻOtua ʻo hotau fakamoʻui. (Sila)
20 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
Ko ia, ko hotau ʻOtua ko e ʻOtua ia ʻoe fakamoʻui; pea ʻoku ʻia Sihova ko e ʻEiki ʻae moʻui mei he mate.
21 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
Ka ʻe taaʻi ʻe he ʻOtua ʻae ʻulu ʻo hono ngaahi fili, mo e tumuʻaki fulufulu ʻo ia ʻoku ʻalu pē ʻi heʻene ngaahi talangataʻa.
22 Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
Naʻe pehē ʻe he ʻEiki, “Te u toe ʻomi mei Pesani, te u toe ʻomi hoku kakai mei he loloto ʻo e ngaahi tahi.
23 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna."
Koeʻuhi ke kulokula ho vaʻe ʻi he toto ʻo ho ngaahi fili, pea mo e ʻelelo ʻo hoʻo fanga kulī ʻi ai.”
24 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
Kuo nau mamata ki ho ngaahi hāʻeleʻanga, ʻE ʻOtua; ʻio, ko e ngaahi hāʻeleʻanga ʻo hoku ʻOtua, mo hoku Tuʻi, ʻi he faletapu.
25 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
ʻOku muʻomuʻa ʻae kau hiva, pea hoko mo e kau pulotu tā mālie ʻoe ngaahi meʻa faiva; pea ʻoku ʻiate kinautolu ʻae kau taʻahine ʻoku tā ʻae lali iiki.
26 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
“Mou fakafetaʻi ki he ʻOtua ʻi he ngaahi fakataha, ʻio, ki he ʻEiki, ʻakimoutolu mei he matavai ʻo ʻIsileli.”
27 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
ʻOku ʻi ai ʻa Penisimani siʻi mo honau pule, ʻae houʻeiki ʻo Siuta mo ʻenau fakataha, mo e houʻeiki ʻo Sepuloni, pea mo e houʻeiki ʻo Nafitali.
28 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
Ko ho ʻOtua kuo ne tuʻutuʻuni ho mālohi: ke ke fakamālohi, ʻE ʻOtua, ʻaia naʻa ke fai kiate kimautolu.
29 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
Ko e meʻa ʻi ho faletapu ʻi Selūsalema, ʻe ʻomi ai ʻe he ngaahi tuʻi ʻae ngaahi meʻaʻofa kiate koe.
30 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
Ke ke tautea ʻae fanga manu ʻoe vao kaho, ʻae fuʻu tokolahi ʻoe fanga pulu tangata, mo e ngaahi ʻuhikiʻi pulu ʻoe kakai, ke ʻoua kenau fakavaivai ʻakinautolu ʻaki ʻae ngaahi konga siliva: ke ke veteki ʻae kakai ʻoku manako ki he tau.
31 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
ʻE haʻu ʻae ngaahi houʻeiki mei ʻIsipite; ʻe mafao vave atu ʻae nima ʻo ʻItiopea ki he ʻOtua.
32 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)
ʻAe ngaahi puleʻanga ʻo māmani, mou hiva ki he ʻOtua; hiva ʻaki ʻae fakamālō ki he ʻEiki: (Sila)
33 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
Kiate ia ʻoku heka ki he langi ʻoe ngaahi langi, ʻaia naʻe ʻi muʻa pe; vakai, ʻoku ne fakaongo atu hono leʻo, pea ko e leʻo māfimafi ia.
34 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.
Mou tuku ki he ʻOtua ʻae mālohi: ʻoku ʻi ʻolunga ʻi ʻIsileli ʻa hono nāunau, mo ʻene māfimafi ʻoku ʻi he ngaahi langi.
35 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
ʻE ʻOtua, ʻoku fakamanavahē ko e ʻituʻa ʻi ho ngaahi faletapu: ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli ko ia ʻoku ne foaki ʻae mālohi mo e faʻa fai ki hono kakai. Fakafetaʻi ki he ʻOtua.
