Psaltaren 68

1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

Dem Musikmeister, von David ein Psalm, ein Lied. Gott steht auf: da zerstieben seine Feinde,

2 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

Wie Rauch verweht, so verwehst du sie; wie Wachs zerschmilzt vor dem Feuer, so kommen die Gottlosen um vor Gottes Angesicht;

3 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

die Gerechten aber freuen sich, jubeln vor Gottes Angesicht und frohlocken voller Freude.

4 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

Singet Gott, lobsingt seinem Namen, machet Bahn ihm, der durch Wüsten einherfährt ›HERR‹ ist sein Name –, und jauchzet vor seinem Angesicht!

5 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

Ein Vater der Waisen, ein Richter der Witwen ist Gott in seiner heiligen Wohnstatt.

6 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

Gott verhilft den Vereinsamten zum Hausstand, führt Gefangne heraus zum Wohlergehn; doch Widerstrebende müssen wohnen in dürrem Land.

7 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)

Als du auszogst, Gott, an der Spitze deines Volkes, einherschrittest durch die Wüste: (SELA)

8 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

da bebte die Erde, da troffen die Himmel vor Gottes Angesicht, der Sinai dort vor dem Angesicht Gottes, des Gottes Israels.

9 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

Regen in Fülle ließest du strömen, o Gott; dein Eigentumsvolk, sooft ermattet es war: du machtest es wieder stark.

10 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

Deine Herde fand Wohnung darin, durch deine Güte stelltest du, Gott, die Schwachen wieder her.

11 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

Der Allherr ließ Siegesruf erschallen der Siegesbotinnen war eine große Schar –:

12 "Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

»Die Könige der Heere fliehen, sie fliehn, und die Hausfrau teilt die Beute aus.«

13 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

»Wollt ihr zwischen den Hürden liegen bleiben?« – »Die Flügel der Tauben, mit Silber überzogen, und ihr Gefieder gelblich schimmernd von Gold.« –

14 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon."

»Als Könige dort der Allmächtge zerstreute, da fand ein Schneegestöber statt auf dem Zalmon.«

15 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

Du Gottesberg, Basansberg, du gipfelreicher Berg, Basansberg:

16 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

warum blickt ihr neidisch, ihr gipfelreichen Berge, auf den Berg, den Gott zum Wohnsitz erkoren? Ja, ewig wird der HERR dort wohnen.

17 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

Der Kriegswagen Gottes sind vieltausendmal tausend; der Allherr ist unter ihnen, ein Sinai an Heiligkeit.

18 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

Du bist zur Höhe aufgefahren, hast Gefangene weggeführt, hast Gaben unter den Menschen angenommen; ja auch die Widerstrebenden müssen wohnen bei Gott dem HERRN.

19 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)

Gepriesen sei der Allherr! Tag für Tag! Uns trägt der Gott, der unsre Hilfe ist. (SELA)

20 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

Dieser Gott ist uns ein rettender Gott, und Gott der HERR weiß Rat auch gegen den Tod.

21 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

Ja, Gott zerschmettert das Haupt seiner Feinde, den Haarscheitel dessen, der in seinen Sünden einhergeht.

22 Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

Der Allherr hat verheißen: »Aus Basan bring’ ich (sie) heim, ja bringe (sie) heim aus den Tiefen des Meeres,

23 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna."

auf daß du in Blut deine Füße badest und die Zunge deiner Hunde an den Feinden sich letze.« –

24 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

Man hat, o Gott, deinen Festzug gesehn, den Festzug meines Gottes, meines Königs, im Heiligtum:

25 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

An der Spitze zogen Sänger, dahinter Saitenspieler inmitten paukenschlagender Jungfrauen:

26 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

»In Versammlungen preiset Gott, den Allherrn, ihr aus Israels Born!«

27 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

Dort schritt Benjamin hin, der Jüngste, der sie doch beherrscht hat, die Fürsten Judas nach ihrer großen Menge, Sebulons Fürsten, die Fürsten von Naphthali.

28 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

Entbiete, o Gott, deine Macht, erhalte in Kraft, o Gott, was du uns erwirkt hast!

29 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

Um deines Tempels willen müssen Könige dir Geschenke hinauf nach Jerusalem bringen.

30 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

Bedrohe das Tier des Schilfrohrs, die Rotte der Stiere samt den Völkerkälbern, die mit Silberbarren sich unterwerfen; zerstreue die Völker, die Freude an Kriegen haben!

31 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

Kommen werden die Edlen aus Ägypten, Äthiopien eilt mit vollen Händen Gott entgegen.

32 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)

Ihr Königreiche der Erde, singet Gott, lobsinget dem Allherrn, (SELA)

33 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

ihm, der einherfährt im höchsten Himmel der Urzeit! Horch! Er läßt seine Stimme erschallen, den rollenden Donner!

34 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

Gebt Gott die Macht! Über Israel waltet seine Hoheit und seine Macht in den Wolken.

35 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!

Furchtbar bist du, Gott, von deinem Heiligtum aus! Israels Gott, er ist’s, der Macht verleiht und Stärke seinem Volk: gepriesen sei Gott!