Psaltaren 68

1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

Auf den Siegesspender, von David, ein Lied, ein Gesang. Erhebt sich Gott, dann stieben seine Feinde fort, und seine Hasser fliehn vor ihm.

2 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

Wie Rauch verschwindet, wenn es stürmt, wie vor dem Feuer Wachs zerschmilzt, also vergehn vor Gottes Angesicht die Frevler.

3 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

Die Frommen aber freuen sich, vor Gottes Angesicht frohlockend, in Freude, voller Fröhlichkeit.

4 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

Lobsinget Gott! Singt seinem Namen! Die Bahn macht frei für den, der durch die Wüsten fährt! "Herr" ist sein Name,

5 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

"der Waisen Vater und der Witwen Anwalt, Gott". Vor ihm in seiner heiligen Wohnung freuet euch!

6 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

Gott bringt Einsame in die Heimat wieder, wenn er die Eingekerkerten in Freiheit setzt. Nur Widerspenstige verbleiben in dem dürren Land.

7 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)

Gott, als Du auszogst an der Spitze Deines Volkes und durch die Wüste schrittest, (Sela)

8 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

erzitterte die Erde. Der Himmel selbst zerfloß vor Gott dort an dem Sinai vor Gott, dem Gott von Israel.

9 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

Du mögest wieder Regen reichlich niederströmen lassen, Gott, um so Dein mattes Erbland zu erquicken, das am verschmachten!

10 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

Und Deine Leute, die drin wohnen, mögst Du zur rechten Zeit durch Deine Güte, Gott, versorgen!

11 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

Der Herr ließ wieder donnern, beschloß der Völkerscharen Heer.

12 "Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

Die Könige der Völker floh'n in wilder Flucht, daß Schwächlinge selbst Beute teilten.

13 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

Hinsanken sie auf Düngerstätten, in Kot versteckt, mit Schmach bedeckt, und ihre Reiterscharen in Morast vergraben.

14 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon."

Als der Allmächtige die Könige zerstreute, da fielen sie in Schauern auf dem Salmon,

15 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

auf diesem hohen Berge, diesem Basansberge. Ein kuppenreicher Berg ist dieser Basansberg.

16 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

Warum, ihr kuppenreichen Berge, seid ihr neidisch? Den einen Berg hat Gott zu seinem Sitze sich gewünscht; ja, ihn bewohnt der Herr auf ewig.

17 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

Der Reiter Gottes sind's Zehntausende, gar viele Tausende. Bei ihnen ist der Herr, wie einst auf Sinai, so jetzt im Heiligtum. -

18 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

Du zogst zur Höhe, nahmst Gefangene gefangen, empfingest Menschen als Geschenk, die sich gesträubt, an Gott, den Herrn, zu glauben. -

19 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)

Gepriesen sei der Herr, der täglich für uns sorgt, Gott unsere Hilfe! (Sela)

20 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

Des Heiles Gott ist Gott für uns. Der Herr, der Herr, hat manchen Ausweg aus dem Tode.

21 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

Ja, seiner Feinde Haupt hat Gott zerschmettert, den Haarbuschhelm des Mannes, der in seinen Sünden wandelt.

22 Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

Verkündet hat der Herr: "Die Ausgeschämten hole ich. Ich hole her die aufgeblasenen Schurken,

23 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna."

daß blutig kann dein Fuß zertreten, die dich lästerten, in einem Augenblicke die verhaßten Hunde."

24 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

Da sah man Deinen Zug, o Gott, den meines Gottes, meines Königs, in dem Heiligtum.

25 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

Vorn an der Spitze zogen Sänger, hinten Saitenspieler her und in der Mitte paukenschlagende Jungfrauen.

26 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

Israel lobte seinen Gott in Chören und mit Musik den Herrn.

27 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

Den Takt gab Benjamin, der jüngste. Die Fürsten Judas, Zabulons und Naphtalis, sie klatschten in die Hände. -

28 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

Entbiete wiederum, Gott, Deine Macht, von Deinem Tempel aus, die Macht, mit der Du bisher, Gott, für uns gewirkt,

29 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

daß Könige Dir Gaben für Jerusalem darbringen!

30 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

Bedroh die Lanzenschar, das Rossevolk, das unter Völkern meist verpflanzte, das zu den Silbergängen sich hinunterläßt! Zerstreu die Völker, die an Kriegen Freude haben!

31 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

Gesandte sollen aus Ägypten kommen; zu Gott soll seine Hände Äthiopien ausstrecken!

32 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)

Dann singt, ihr Erdenreiche, Gottes Lob! Lobsingt dem Herrn, (Sela)

33 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

der durch der Himmel Himmel, den uralten, fährt, der seine Stimme wieder tönen läßt, gar eine mächtige Stimme!

34 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

Die Ehre gebet Gott, ihm, dessen Hoheit wartet über Israel, und in den Wolken zeigt sich furchtbar seine Macht.

35 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!

Von alters ist Gott hocherhaben. Wer gleicht dem Gotte Israels, der Macht verleiht und Kraft dem Volk, das würdig ist des Gottessegens?