< Psaltaren 68 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
(Til sangmesteren. Af David. En salme. En sang.) Når Gud står op, da splittes hans fjender, hans Avindsmænd flyr for hans Åsyn,
2 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
som Røg henvejres, så henvejres de; som Voks, der smelter for Ild, går gudløse til Grunde for Guds Åsyn.
3 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
Men retfærdige frydes og jubler med Glæde og Fryd for Guds Åsyn.
4 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
Syng for Gud, lovsyng hans Navn, hyld ham, der farer frem gennem Ørknerne! HERREN er hans Navn, jubler for hans Åsyn,
5 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
faderløses Fader, Enkers Værge, Gud i hans hellige Bolig,
6 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
Gud, som bringer ensomme hjem, fører Fanger ud til Lykke; men genstridige bor i tørre Egne.
7 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)
Da du drog ud, o Gud, i Spidsen for dit Folk, skred frem gennem Ørkenen (Sela) da rystede Jorden,
8 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
ja, Himlen dryppede for Guds Åsyn, for Guds Åsyn, Israels Guds.
9 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
Regn i Strømme lod du falde, o Gud, din vansmægtende Arvelod styrkede du;
10 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
din Skare tog Bolig der, for de arme sørged du, Gud, i din Godhed,
11 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
Ord lægger Herren de Kvinder i Munden, som bringer Glædesbud, en talrig Hær:
12 "Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
"Hærenes Konger flyr, de flyr, Husets Frue uddeler Bytte.
13 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
Vil l da blive imellem Foldene? Duens Vinger dækkes af Sølv, dens Fjedre af gulgrønt Guld.
14 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon."
Da den Almægtige splittede Kongerne der, faldt der Sne på Zalmon."
15 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
Et Gudsbjerg er Basans Bjerg, et Bjerg med spidse Tinder er Basans Bjerg;
16 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
Hvi skæver I Bjerge med spidse Tinder til Bjerget, Gud ønskede til Bolig, hvor HERREN også vil bo for evigt?
17 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
Titusinder er Guds Vogne, tusinde Gange tusinde, HERREN kom fra Sinaj til Helligdommen.
18 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
Du steg op til det høje, du bortførte Fanger, Gaver tog du blandt Mennesker, også iblandt de genstridige, at du måtte bo der, HERRE, o Gud.
19 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)
Lovet være Herren! Fra Dag til Dag bærer han vore Byrder; Gud er vor Frelse. (Sela)
20 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
En Gud til Frelse er Gud for os, hos den Herre HERREN er Udgange fra Døden.
21 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
Men Fjendernes Hoveder knuser Gud, den gudløses Isse, der vandrer i sine Synder.
22 Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
Herren har sagt: "Jeg henter dem hjem fra Basan, henter dem hjem fra Havets Dyb,
23 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna."
at din Fod må vade i Blod, dine Hundes Tunger få del i Fjenderne."
24 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
Se på Guds Højtidstog, min Guds, min Konges Højtidstog ind i Helligdommen!
25 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
Sangerne forrest, så de, der spiller, i Midten unge Piger med Pauker:
26 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
"Lover Gud i Festforsamlinger, Herren, I af Israels Kilde!"
27 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
Der er liden Benjamin forrest, Judas Fyrster i Flok, Zebulons Fyrster, Naftalis Fyrster.
28 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
Opbyd, o Gud, din Styrke, styrk, hvad du gjorde for os, o Gud!
29 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
For dit Tempels Skyld skal Konger bringe dig Gaver i Jerusalem.
30 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
Tru ad Dyret i Sivet, Tyreflokken, Folkeslags Herrer, så de hylder dig med deres Sølvstykker. Adsplit Folkeslag, der elsker Strid!
31 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
De kommer med Olie fra Ægypten, Ætiopeme iler til Gud med fulde Hænder.
32 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)
I Jordens Riger, syng for Gud, lovsyng HERREN;
33 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
hyld ham der farer frem på Himlenes Himle, de gamle! Se, han løfter sin Røst, en vældig Røst.
34 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.
Giv Gud Ære! Over Israel er hans Højhed, Hans Vælde i Skyerne,
35 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
frygtelig er Gud i sin Helligdom. Israels Gud; han giver Folket Styrke og Kraft. Lovet være Gud!

< Psaltaren 68 >