< Psaltaren 68 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
Til Sangmesteren. Af David. En Salme. En Sang.
2 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.
Naar Gud staar op, da splittes hans Fjender, hans Avindsmænd flyr for hans Aasyn,
3 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.
som Røg henvejres, saa henvejres de; som Voks, der smelter for Ild, gaar gudløse til Grunde for Guds Aasyn.
4 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;
Men retfærdige frydes og jubler med Glæde og Fryd for Guds Aasyn.
5 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
Syng for Gud, lovsyng hans Navn, hyld ham, der farer frem gennem Ørknerne! HERREN er hans Navn, jubler for hans Aasyn,
6 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.
faderløses Fader, Enkers Værge, Gud i hans hellige Bolig,
7 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)
Gud, som bringer ensomme hjem, fører Fanger ud til Lykke; men genstridige bor i tørre Egne.
8 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.
Da du drog ud, o Gud, i Spidsen for dit Folk, skred frem gennem Ørkenen, (Sela) da rystede Jorden,
9 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.
ja, Himlen dryppede for Guds Aasyn, for Guds Aasyn, Israels Guds.
10 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.
Regn i Strømme lod du falde, o Gud, din vansmægtende Arvelod styrkede du;
11 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:
din Skare tog Bolig der, for de arme sørged du, Gud, i din Godhed.
12 "Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.
Ord lægger Herren de Kvinder i Munden, som bringer Glædesbud, en talrig Hær:
13 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.
»Hærenes Konger flyr, de flyr, Husets Frue uddeler Bytte.
14 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon."
Vil I da blive imellem Foldene? Duens Vinger dækkes af Sølv, dens Fjedre af gulgrønt Guld.
15 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.
Da den Almægtige splittede Kongerne der, faldt der Sne paa Zalmon.«
16 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?
Et Gudsbjerg er Basans Bjerg, et Bjerg med spidse Tinder er Basans Bjerg;
17 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.
Hvi skæver I Bjerge med spidse Tinder til Bjerget, Gud ønsked til Bolig, hvor HERREN ogsaa vil bo for evigt?
18 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.
Titusinder er Guds Vogne, tusinde Gange tusinde, HERREN kom fra Sinaj til Helligdommen.
19 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)
Du steg op til det høje, du bortførte Fanger, Gaver tog du blandt Mennesker, ogsaa iblandt de genstridige, at du maatte bo der, HERRE, o Gud.
20 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.
Lovet være Herren! Fra Dag til Dag bærer han vore Byrder; Gud er vor Frelse. (Sela)
21 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.
En Gud til Frelse er Gud for os, hos den Herre HERREN er Udgange fra Døden.
22 Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,
Men Fjendernes Hoveder knuser Gud, den gudløses Isse, der vandrer i sine Synder.
23 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna."
Herren har sagt: »Jeg henter dem hjem fra Basan, henter dem hjem fra Havets Dyb,
24 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.
at din Fod maa vade i Blod, dine Hundes Tunger faa del i Fjenderne.«
25 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.
Se paa Guds Højtidstog, min Guds, min Konges Højtidstog ind i Helligdommen!
26 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
Sangerne forrest, saa de, der spiller, i Midten unge Piger med Pauker:
27 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
»Lover Gud i Festforsamlinger, Herren, I af Israels Kilde!«
28 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
Der er liden Benjamin forrest, Judas Fyrster i Flok, Zebulons Fyrster, Naftalis Fyrster.
29 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.
Opbyd, o Gud, din Styrke, styrk, hvad du gjorde for os, o Gud!
30 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
For dit Tempels Skyld skal Konger bringe dig Gaver i Jerusalem.
31 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.
Tru ad Dyret i Sivet, Tyreflokken, Folkeslags Herrer, saa de hylder dig med deres Sølvstykker. Adsplit Folkeslag, der elsker Strid!
32 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)
De kommer med Olie fra Ægypten, Ætioperne iler til Gud med fulde Hænder.
33 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.
I Jordens Riger, syng for Gud, lovsyng HERREN;
34 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.
hyld ham, der farer frem paa Himlenes Himle, de gamle! Se, han løfter sin Røst, en vældig Røst.
35 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!
Giv Gud Ære! Over Israel er hans Højhed, Hans Vælde i Skyerne, frygtelig er Gud i sin Helligdom, Israels Gud; han giver Folket Styrke og Kraft. Lovet være Gud!

< Psaltaren 68 >