Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

Dawid dwom. Asase nyinaa momfa ahosɛpɛw nteɛ mu mma Onyankopɔn!

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Monto ne din anuonyamhyɛ ho dwom; momma nʼayeyi nyɛ anuonyamhyɛ!

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Munse Onyankopɔn sɛ, “Wo nneyɛe yɛ nwonwa dodo! Wo tumi so mmoroso a wʼatamfo nyinaa de osuro kotow wʼanim.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

Asase nyinaa kotow wo; wɔto ayeyi dwom ma wo, wɔto dwom kamfo wo din.”

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Mommra mmɛhwɛ nea Onyankopɔn ayɛ; anwonwade a wayɛ wɔ nnipa mu.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Ɔmaa po yɛɛ asase kesee; wɔnantew twaa nsu no mommra mma yenni ahurusi wɔ no mu.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Ɔde ne tumi di hene daa daa, na ɔde nʼani nso hwɛ aman so. Mma atuatewfo nsɔre ntia no.

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

Aman nyinaa, munhyira yɛn Nyankopɔn, momma wɔnte mo nkamfo no nnyigyei;

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

wahwɛ yɛn nkwa so na wamma yɛn anan anwatiri.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

Na wo, Onyankopɔn, wosɔɔ yɛn hwɛe; na wonan yɛn sɛ dwetɛ.

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Wode yɛn koguu afiase na wode nneɛma a ɛyɛ duru too yɛn akyi.

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Womaa yɛn atamfo twiw faa yɛn so; yɛfaa ogya ne nsu mu, nanso wode yɛn baa faako a nnepa abu so.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Mede ɔhyew afɔre bɛba wʼasɔredan mu na madi bɔ a mahyɛ wo no so,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

bɔ a mʼanofafa hyɛe, na mʼano kaa bere a na mewɔ ɔhaw mu no.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Mede mmoa a wɔadɔ srade bɛbɔ afɔre ama wo; adwennini ayɛyɛde; mede anantwinini ne mpapo bɛbɔ afɔre.

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Mommra mmetie, mo a musuro Onyankopɔn nyinaa; momma menka nea wayɛ ama me nkyerɛ mo.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

Mede mʼano su frɛɛ no; na me tɛkrɛma yii no ayɛ.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Sɛ mede bɔne hyɛɛ me koma mu a, anka Awurade antie me.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Nanso nokware, Onyankopɔn atie me, wate me mpaebɔ.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Nhyira nka Onyankopɔn, a wampo me mpaebɔ na wanyi nʼadɔe amfi me so. Wɔde ma dwonkyerɛfo. Wɔde sanku na ɛto.