Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

Dadka dhulka oo dhammow, Ilaah farxad ugu qayliya,

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Oo ammaanta magiciisa ku gabya, Ammaantiisana qurxiya.

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Ilaah waxaad ku tidhaahdaan, Shuqulladaadu cabsi badanaa! Weynaanta xooggaaga aawadiis ayaa cadaawayaashaadu isugu kaa dhiibi doonaan.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

Dadka dhulka oo dhammu adigay ku caabudi doonaan, Wayna kuu gabyi doonaan, Magacaagay u gabyi doonaan. (Selaah)

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Bal kaalaya, oo arka shuqullada Ilaah, Xagga binu-aadmiga wuxuu ku sameeyey waa cabsi badan yihiin.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Wuxuu baddii ka dhigay dhul engegan, Oo iyagu webiga dhexdiisa waxay ku mareen lug, Oo halkaasaan isaga ku rayraynay.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Isagu weligiisba wuxuu ku taliyaa xooggiisa, Oo indhihiisuna waxay fiiriyaan quruumaha, Haddaba caasiyiintu yaanay kor isu qaadin. (Selaah)

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

Dadyahow, Ilaaheenna ammaana, Oo codka ammaantiisa ha la maqlo,

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

Kaasoo nafteenna nolol ku haya, Oo cagaheennana aan u oggolayn in la dhaqdhaqaajiyo.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

Waayo, Ilaahow, adigu waad na imtixaantay, Oo waxaad noo tijaabisay sida lacagta loo tijaabiyo.

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Waxaad na gelisay shabagga dabinka ah, Oo waxaad simaha naga saartay culaab weyn.

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Dad baad madaxa naga saartay, Oo waxaannu dhex galnay dab iyo biyo, Laakiinse ugudambaysta waxaad na keentay meel barwaaqo ah.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Haddaba anigu gurigaaga waxaan la soo geli doonaa allabaryo la gubo, Oo waxaan kuu oofinayaa nidarradaydii

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

Bushimahaygu ay ku hadleen, Oo afkaygu sheegay markii aan dhibaataysnaa.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Oo waxaan allabaryo la gubo kuugu soo bixinayaa xoolo buurbuuran Iyo wanan iyo fooxood, Oo waxaan kuu soo bixin doonaa dibiyo iyo orgiyo. (Selaah)

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Kulli intiinna Ilaah ka cabsataay, kaalaya oo maqla, Oo waxaan sheegayaa wuxuu naftayda u sameeyeye.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

Isagaan afkayga ugu qayshaday, Oo waxaan ku ammaanay carrabkayga.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Haddaan dembi qalbigayga ku arkay, Sayidku ima uu maqleen,

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Laakiinse sida runta ah Ilaah waa i maqlay, Oo codkii baryadaydana dhegtuu u dhigay.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Mahad waxaa leh Ilaaha Aan baryadayda diidin oo aan naxariistiisana gees iga marin.