Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

Načelniku godbe, pesem in psalm. Ukajte Bogu, vsi zemljani.

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Prepevajte slavo njegovega imena; slavo pridevajte hvali njegovi.

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Govorite Bogu: Kako čestitljiv si v delih svojih: zavoljo obilosti moči tvoje se ti lažnjivo udajajo sovražniki tvoji.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

Vsi zemljani naj se ti klanjajo in ti prepevajo; prepevajo naj tvojemu imenu, presilno.

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Pridite in glejte dela Božja; čestitljiv je v dejanji proti sinovom človeškim.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Morje izpreminja v suho; reko so pregazile noge, tam smo radovali se v njem.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Z močjo svojo gospoduje vekomaj; oči njegove gledajo narode: kateri so uporni, naj se ne povišujejo preveč pri sebi!

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

Blagoslavljajte Boga našega, ljudstva, in glas hvale njegove naj se razlega;

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

Kateri je dušo našo nazaj postavil v življenje, in ne pripusti, da omahnejo noge naše.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

Potem, ko si nas izkušal, Bog, raztopil si nas, kakor se topi srebro.

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Peljal si nas v samo mrežo; dél si nam podprsnico okolo ledja.

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Storil si, da je sédel človek na glavo našo, šli smo skozi ogenj in skozi vodo; slednjič si nas pripeljal do té sitosti.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Sè žgalnimi darovi pojdem v hišo tvojo in opravim svoje obljube,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

Katere so izrekle odprte ustne moje, in govorila moja usta v stiski moji.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Žgalne darí tolstih ovnov bodem ti daroval s kadilom; pripravil vole s kozli, močno.

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Pridite, poslušajte, kateri koli se bojite Boga, da povem, kaj je storil duši moji.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

Njega sem klical sè svojimi usti, in povišan sem bil za govore svojega jezika.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Ako bi se bil v krivico obrnil sè srcem svojim, Gospod bi ne bil slišal.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Ali vendar slišal je Bog, ozrl se v prošnje moje glas.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Blagoslovljen Bog, kateri ni zavrgel prošnje moje in mi ni odtegnil milosti svoje.