Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Jubilae a Deus, todas as terras.
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Cantae a gloria do seu nome; dae gloria ao seu louvor.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Dizei a Deus: Quão terrivel és tu nas tuas obras! pela grandeza do teu poder se submetterão a ti os teus inimigos.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Toda a terra te adorará e te cantará louvores: elles cantarão o teu nome (Selah)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Vinde, e vêde as obras de Deus: é terrivel nos seus feitos para com os filhos dos homens.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Converteu o mar em terra secca; passaram o rio a pé; ali nos alegrámos n'elle.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Elle domina eternamente pelo seu poder: os seus olhos estão sobre as nações; não se exaltem os rebeldes (Selah)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Bemdizei, povos, ao nosso Deus, e fazei ouvir a voz do seu louvor:
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Ao que sustenta com vida a nossa alma, e não consente que sejam abalados os nossos pés.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Pois tu, ó Deus, nos provaste; tu nos afinaste como se afina a prata.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Tu nos metteste na rede; affligiste os nossos lombos.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Fizeste com que os homens cavalgassem sobre as nossas cabeças; passámos pelo fogo e pela agua; mas nos trouxeste a um logar copioso.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Entrarei em tua casa com holocaustos; pagar-te-hei os meus votos.
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
Os quaes pronunciaram os meus labios, e fallou a minha bocca, quando estava na angustia.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Offerecer-te-hei holocaustos gordurosos com incenso de carneiros; offerecerei novilhos com cabritos (Selah)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Vinde, e ouvi, todos os que temeis a Deus, e eu contarei o que elle tem feito á minha alma.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
A elle clamei com a minha bocca, e elle foi exaltado pela minha lingua.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Se eu attender á iniquidade no meu coração, o Senhor não me ouvirá;
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Mas, na verdade, Deus me ouviu; attendeu á voz da minha oração.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Bemdito seja Deus, que não rejeitou a minha oração, nem desviou de mim a sua misericordia.
