Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

Til sangmesteren; en sang, en salme. Rop med fryd for Gud, all jorden!

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Syng ut hans navns ære, gi ham ære til hans pris!

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Si til Gud: Hvor forferdelige er dine gjerninger! For din store makts skyld skal dine fiender hykle for dig.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

All jorden skal tilbede dig og lovsynge dig, de skal lovsynge ditt navn. (Sela)

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Kom og se Guds gjerninger! Han er forferdelig i gjerning mot menneskenes barn.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Han gjorde havet om til tørt land, gjennem strømmen gikk de til fots; der gledet vi oss i ham.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Han hersker med sitt velde evindelig, hans øine gir akt på hedningene; de gjenstridige må ikke ophøie sig. (Sela)

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

I folkeslag, lov vår Gud og forkynn hans pris med høi røst,

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

han som holdt vår sjel i live og ikke lot vår fot vakle!

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

For du prøvde oss, Gud, du renset oss, likesom de renser sølv.

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Du førte oss inn i et garn, du la en trykkende byrde på våre lender.

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Du lot mennesker fare frem over vårt hode; vi kom i ild og i vann. Men du førte oss ut til vederkvegelse.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Jeg vil gå inn i ditt hus med brennoffer, jeg vil gi dig det jeg har lovt,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

det som gikk over mine leber, og som min munn talte i min nød.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Jeg vil ofre dig brennoffere av fett kveg med duft av værer; jeg vil ofre okser tillikemed bukker. (Sela)

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Kom, hør, alle I som frykter Gud; jeg vil fortelle hvad han har gjort mot min sjel.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

Til ham ropte jeg med min munn, og lovsang var under min tunge.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Hadde jeg urett for øie i mitt hjerte, så vilde Herren ikke høre.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Men Gud har hørt, han har aktet på mitt bønnerop.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Lovet være Gud, som ikke avviste min bønn og ikke tok sin miskunnhet fra mig!