Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Mipoñafa rebek’ aman’ Andrianañahare, ry hene tane toy!
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Isabò ty volonahe’ i Tahina’ey, toloro engeñe mitoabotse.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Anò ty hoe aman’ Añahare: Ra’elahy o tolon-draha’oo! Ami’ty hajabahinan-kaozara’o ty hitsolofìña’ o rafelahi’oo aolo’o eo.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Hene hitalaho ama’o ty tane toy, naho hisabo fandrengeañe ama’o; ho bangoe’ iereo ty tahina’o. Selà
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Antao hañisake o fitoloñan’Añahareo: mampañeveñe o ana’ondatio o sata’eo.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Nabali’e ho tane kànkañe i riakey, nitsaham-pandia’ iareo i oñey; añe ty nirebehan-tika.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Manjaka an-kaozara’e nainai’e re, jilovem-pihaino’e o fifeheañeo, we te tsy hiroharoha’ o mpiolao. Selà
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Andriaño t’i Andrianañaharen-tika ry ondatio, ipoñafo feom-pandrengeañe;
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Ie mitañe an-tika veloñe, naho tsy apo’e hasitse o fandian-tikañeo.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Fa namente anay irehe, ry Andrianañahare, fa natrana’o hoe fitranaham-bolafoty.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Nasese’o an-karato ao, vaho nampibabe’o faloviloviañe o hàto’aio.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Nampiningire’o ambone’ ty añambone’ay t’indaty, zahay nisibek’ afo naho rano, fe naaka’o ho an-kavokarañe.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Himoak’ añ’anjomba’o ao raho hinday engan-koroañe; hañenefako o nifantàkoo,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
ze vinolan-tsoñiko vaho rineham-bavako t’ie niankoheke.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Hengaeko kobatroke horañe, an-katòen’ añondri-lahy, hisoroñe bania naho oselahy. Selà
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Mb’etoa hijanjiñe ry mpañeveñe aman’ Añahare iabio, le ho talilieko o nanoe’e an-kavelokoo.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Nitoreo am-bavako, le nampionjoneko an-delako.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Ie mahatrea hakeo an-troko ato, le tsy hijanjiña’ i Talè.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Fa toe mijanjiñe ahy t’i Andrianañahare haoñe’e i feon-kalalikoy.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Andriañeñe t’i Andrianañahare, amy te tsy ambohoa’e i filolofakoy, vaho tsy afaha’e amako ty fiferenaiña’e.
