Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
伶長にうたはしめたる讃美なり 歌なり 全地よ神にむかひて歓びよばはれ
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
その名の榮光をうたへその頌美をさかえしめよ
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
かみに告まつれ 汝のもろもろの功用はおそるべきかな大なる力によりてなんぢの仇はなんぢに畏れしたがひ
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
全地はなんぢを拝みてうたひ名をほめうたはんと (セラ)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
來りて神のみわざをみよ 人の子輩にむかひて作たまふことはおそるべきかな
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
神はうみをかへて乾ける地となしたまへり ひとびと歩行にて河をわたりき その處にてわれらは神をよろこべり
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
神はその大能をもてとこしへに統治め その目は諸國をみたまふ そむく者みづからを崇むべからず (セラ)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
もろもろの民よ われらの神をほめまつれ神をほめたたふる聲をきこえしめよ
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
神はわれらの霊魂をながらへしめ われらの足のうごかさるることをゆるしたまはず
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
神よなんぢはわれらを試みて白銀をねるごとくにわれらを錬たまひたればなり
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
汝われらを網にひきいれ われらの腰におもき荷をおき
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
人々をわれらの首のうへに騎こえしめたまひき われらは火のなか水のなかをすぎゆけり されど汝その中よりわれらをひきいたし豊盛なる處にいたらしめたまへり
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
われ燔祭をもてなんぢの家にゆかん 迫りくるしみたるときにわが口唇のいひいでわが口ののべし誓をなんぢに償はん
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
われ肥たるものを燔祭とし牡羊を馨香として汝にささげ牡牛と牡山羊とをそなへまつらん (セラ)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
神をおそるる人よ みな來りてきけ われ神のわがたましひのために作たまへることをのべん
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
われわが口をもて神によばはり また舌をもてあがむ
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
然るにわが心にしれる不義あらば主はわれにききたまふまじ
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
されどまことに神はききたまへり聖意をわがいのりの聲にとめたまへり
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
神はほむべきかな わが祈をしりぞけず その憐憫をわれよりとりのぞきたまはざりき
