Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

Don mai bi da kaɗe-kaɗe. Zabura ta Dawuda. Waƙa. Zabura. Ku yi sowa ta farin ciki ga Allah, dukan duniya!

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Ku rera ɗaukaka ga sunansa; ku sa yabonsa yă zama da ɗaukaka!

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Ku ce wa Allah, “Ayyukanka da banmamaki suke! Ikonka da girma yake har abokan gābanka suna durƙusa a gabanka.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

Dukan duniya sun rusuna a gabanka suna rera yabo gare ka, suna rera yabo ga sunanka.” (Sela)

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Ku zo ku ga abin da Allah ya yi, ayyukansa masu banmamaki a madadin mutum!

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Ya juya teku zuwa busasshiyar ƙasa, sun wuce cikin ruwaye da ƙafa, ku zo, mu yi farin ciki a cikinsa.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Yana mulki har abada ta wurin ikonsa, idanunsa suna duban al’ummai, kada’yan tawaye su tayar masa. (Sela)

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

Ku yabi Allahnku, ya mutane, bari a ji ƙarar yabonsa;

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

ya adana rayukanmu ya kuma kiyaye ƙafafunmu daga santsi.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

Gama kai, ya Allah, ka gwada mu; ka tace mu kamar azurfa.

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Ka kawo mu cikin kurkuku ka kuma jibga kaya masu nauyi a bayanmu.

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Ka bar mutane suka hau a kawunanmu; mun bi ta wuta da ruwa, amma ka kawo mu zuwa wurin yalwa.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Zan zo haikalinka da hadayun ƙonawa zan kuwa cika alkawurana gare ka,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

alkawuran da leɓunana suka yi alkawari bakina kuma ya faɗa sa’ad da nake cikin wahala.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Zan miƙa kitsen dabbobi gare ka da kuma baye-baye na raguna; zan miƙa bijimai da awaki. (Sela)

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Ku zo ku saurara, dukanku waɗanda suke tsoron Allah; bari in faɗa muku abin da ya yi mini.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

Na yi kuka gare shi da bakina; yabonsa yana a harshena.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Da a ce na ji daɗin zunubi a zuciyata, da Ubangiji ba zai saurara ba;

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

amma tabbatacce Allah ya saurara ya kuma ji muryata a cikin addu’a.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Yabo ga Allah, wanda bai ƙi addu’ata ba ko yă janye ƙaunarsa daga gare ni!