Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Au maître de chant. Cantique. Psaume. Pousse vers Dieu des cris de joie, terre entière!
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Chantez la gloire de son nom, célébrez magnifiquement ses louanges!
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Dites à Dieu: « Que tes œuvres sont redoutables! À cause de ta toute-puissance, tes ennemis te flattent.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Que toute la terre se prosterne devant toi, qu’elle chante en ton honneur, qu’elle chante ton nom! » — Séla.
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Venez et contemplez les œuvres de Dieu!
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Il a changé la mer en une terre sèche, on a passé le fleuve à pied; alors nous nous réjouîmes en lui.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Il règne éternellement par sa puissance; ses yeux observent les nations: que les rebelles ne s’élèvent point! — Séla.
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Peuples, bénissez notre Dieu, faites retentir sa louange!
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Il a conservé la vie à notre âme, et n’a pas permis que notre pied chancelât.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Car tu nous as éprouvés, ô Dieu, tu nous as fait passer au creuset, comme l’argent.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Tu nous as conduits dans le filet, tu as mis sur nos reins un fardeau.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Tu as fait marcher des hommes sur nos têtes; nous avons passé par le feu et par l’eau; mais tu nous en as tirés pour nous combler de biens.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Je viens dans ta maison avec des holocaustes, pour m’acquitter envers toi de mes vœux,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
que mes lèvres ont proférés, que ma bouche a prononcés au jour de ma détresse.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Je t’offre des brebis grasses en holocauste, avec la fumée des béliers; j’immole le taureau avec le jeune bouc. — Séla.
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Venez, écoutez, et je vous raconterai, à vous tous qui craignez Dieu, ce qu’il a fait à mon âme.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
J’ai crié vers lui de ma bouche, et sa louange était sur ma langue.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Si j’avais vu l’iniquité dans mon cœur, le Seigneur ne m’exaucerait pas.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
Mais Dieu m’a exaucé, il a été attentif à la voix de ma prière.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Béni soit Dieu, qui n’a pas repoussé ma prière, et n’a pas éloigné de moi sa grâce!
