Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
Ha na hɛnɔ la. Mi anyigbawo katã mido ɣli, mitso aseye ɖe Mawu ŋu!
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Midzi eƒe ŋkɔ ƒe ŋutikɔkɔe ƒe ha; mikafu Mawu ƒe gãnyenye!
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Migblɔ na Mawu be, “Wò dɔwɔwɔwo dziŋɔ loo! Wò ŋusẽ tri akɔ ale gbegbe be, wò futɔwo de ta agu na wò.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
Anyigba la katã de ta agu na wò, wole kafukafuha dzim na wò, wole kafukafuha dzim na wò ŋkɔ.” (Sela)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Va, nàkpɔ nu si Mawu wɔ, ale si le amegbetɔwo ta wòwɔ ŋɔdzidɔ geɖewo!
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
Etrɔ atsiaƒu wòzu anyigba ƒuƒui, wozɔ afɔ to tsi la titina; miva míatso aseye le eya amea me.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
Ele fia ɖum kple eƒe ŋusẽ tegbee, eƒe ŋku le dukɔwo ta kpɔm, aglãdzela aɖeke megatso ɖe eŋuti o. (Sela)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
O! Mi dukɔwo, mikafu míaƒe Mawu la; mina eƒe kafukafu nade dzi woase.
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Eyae kpɔ míaƒe agbe ta, eye mena míaƒe afɔ ɖiɖi o.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
Elabena O Mawu, wòe do mí kpɔ, wòe lolõ mí abe klosalo ene.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Wòe de mí gaxɔ me, eye nèdo agba ɖe megbe na mí.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Èna amewo zɔ míaƒe ta dzi, eye míeto dzo me kple tɔ me, gake èkplɔ mí va anyigba si dzi nuwo do agbogbo ɖo fũu.
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
Mava wò gbedoxɔ me kple numevɔsa, eye maxe nye adzɔgbeɖefewo na wò,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
adzɔgbe siwo nye nuyi ɖe, eye nye nu ɖe gbeƒã wo, esi meɖo xaxa me.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Matsɔ lã damiwo kple agbowo asa numevɔe na wò, hekpe ɖe nyitsuwo kple gbɔ̃wo ŋuti. (Sela)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Miva se, mí ame siwo katã vɔ̃a Mawu; mina magblɔ nu siwo wòwɔ nam la na mi.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Metsɔ nye nu do ɣli nɛ, eƒe kafukafu le nye aɖe dzi.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Ɖe mena nɔƒe nu vɔ̃ le nye dzi me la, ne Aƒetɔ la meɖo tom o,
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
gake Mawu ɖo tom vavã, eye wòse nye gbe le gbedodoɖa me.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Woakafu Mawu, ame si medo toku nye gbedodoɖa, alo te eƒe lɔlɔ̃ ɖa le gbɔnye o!
