Psaltaren 66
1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
“To the chief musician, a song or psalm.” Shout joyfully unto God, all ye lands:
2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
Sing forth the glory of his name; make glorious his praise.
3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
Say unto God, How fear-inspiring is every one of thy works! through the greatness of thy strength will thy enemies yield feigned obedience unto thee.
4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
All the lands shall bow themselves down unto thee, and shall sing praises unto thee; they shall sing praises to thy name. (Selah)
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
Come and see the deeds of God: fear-inspiring is his doing toward the children of men.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
He changed the sea into dry land: through the river they went on foot: there did we rejoice in him.
7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
He ruleth by his might for ever; his eyes look upon the nations: the rebellious—these shall not be exalted. (Selah)
8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
Bless, O ye people, our God, and cause the voice of his praise to be heard:
9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
Who hath appointed our soul to life, and hath not suffered our foot to slip.
10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
For thou hast proved us, O God: thou hast refined us, as silver is refined.
11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
Thou hast brought us into the net; thou hast placed fetters upon our loins.
12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Thou hast caused men to ride on our head: we entered into fire and into water; but thou broughtest us out to [the enjoyment] of overflowing plenty. a
13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
I will enter thy house with burnt-offerings: I will pay unto thee my vows,
14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
Which my lips have uttered, and my mouth hath spoken, when I was in distress.
15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
Burnt-offerings of fatlings will I offer up unto thee, with the incense of rams; I will prepare steers with he-goats. (Selah)
16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
Come, hear, and I will relate, all ye that fear God, what he hath done for my soul.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
Unto him I cried with my mouth, and a song of extolling was on my tongue.
18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
If I had looked on wickedness with my heart, the Lord would not have heard;
19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
But verily God hath heard; he hath listened to the voice of my prayer.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
Blessed be God, who hath not removed my prayer [from him], nor his kindness from me.
