Psaltaren 66

1 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

Til Sangmesteren; en Psalmesang. Raaber med Glæde for Gud al Jorden!

2 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

Synger Psalmer til hans Navns Ære; giver ham Ære til hans Pris.

3 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

Siger til Gud: Hvor forfærdelige ere dine Gerninger! for din store Magts Skyld skulle dine Fjender smigre for dig.

4 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

Al Jorden skal tilbede dig og lovsynge dig; de skulle lovsynge dit Navn. (Sela)

5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

Gaar hen og ser Guds Værk; han er forfærdelig i Gerning imod Menneskens Børn.

6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

Han omvendte Havet til det tørre, de gik til Fods over Floden; der glædede vi os i ham.

7 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

Han hersker med sin Magt evindelig, hans Øjne vare paa Hedningerne; de genstridige ophøje sig ikke. (Sela)

8 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

I Folkefærd! lover vor Gud og lader Røsten høres til hans Pris!

9 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

Han holder vor Sjæl i Live og lader ikke vor Fod snuble.

10 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

Thi du har prøvet os, o Gud! du har lutret os, ligesom Sølv bliver lutret.

11 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

Du har ført os i Garnet, du lagde et Tryk paa vore Lænder.

12 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

Du lod Mennesker fare over vort Hoved; vi ere komne i Ild og i Vand, men du udførte os til at vederkvæges.

13 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

Jeg vil gaa ind i dit Hus med Brændofre, jeg vil betale dig mine Løfter,

14 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

dem, som mine Læber oplode sig med, og min Mund talte, da jeg var i Angest.

15 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

Jeg vil ofre dig Brændoffer af fedt Kvæg og Duften af Vædre; jeg vil tillave Øksne og Bukke. (Sela)

16 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

Kommer hid, hører til, alle 1, som frygte Gud, saa vil jeg fortælle, hvad han har gjort ved min Sjæl.

17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

Til ham raabte jeg med min Mund, og hans Pris kom paa min Tunge.

18 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

Dersom jeg havde set Uret i mit Hjerte, da vilde Herren ikke have hørt mig.

19 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

Dog har Gud hørt; han gav Agt paa min Bøns Røst.

20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

Lovet være Gud, som ikke forskød min Bøn eller vendte sin Miskundhed fra mig!