Psaltaren 65
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
Ki he Takimuʻa, ko e Saame mo e Hiva ʻa Tevita. ʻE ʻOtua, ʻoku tatali ʻae fakamālō kiate koe ʻi Saione: pea ʻe fai kiate koe ʻae fuakava.
2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
ʻA koe ʻoku ke ongoʻi ʻae lotu, ʻe aʻu atu kiate koe ʻae kakai kotoa pē.
3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
ʻOku mālohi kiate au ʻae ngaahi hia: pea ko ʻemau ngaahi talangataʻa te ke fakamaʻa ia ke ʻosi.
4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
ʻOku monūʻia ia ʻaia ʻoku ke fili, mo ke fakaofi ia kiate koe, koeʻuhi ke ne nofo ʻi ho lotoʻā: temau fiemālie ʻi he lelei ʻo ho fale, ʻio, ʻo ho faletapu māʻoniʻoni.
5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
ʻE ʻOtua ko homau fakamoʻui, te ke talia ʻakimautolu ʻi he ngaahi meʻa fakamanavahē ʻi he māʻoniʻoni; ʻa koe ko e ʻamanaki leleiʻanga ʻoe ngaahi ngataʻanga kotoa pē ʻo māmani, pea mo kinautolu ʻoku mamaʻo atu ʻi he tahi:
6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
ʻAia ʻoku ne fokotuʻumaʻu ʻae ngaahi moʻunga ʻi hono mālohi; kuo nonoʻo ʻaki ʻae māfimafi:
7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
ʻAia ʻoku ne lolomi ʻae longoaʻa ʻoe ngaahi tahi, ko e longoaʻa ʻoe ngaahi peau, mo e maveuveu ʻoe kakai.
8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
Pea ʻoku manavahē ʻi ho ngaahi fakaʻilonga ʻakinautolu ʻoku nofo ʻi he ngaahi potu mamaʻo: ʻoku ke fakafiefiaʻi ʻae ngaahi ʻaluʻanga ʻoe pongipongi mo e efiafi.
9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
ʻOku ke ʻaʻahi ki he fonua, ʻo fakaviviku ia: ʻoku ke fakakoloa lahi ʻaki ia ʻae vaitafe ʻoe ʻOtua, ʻaia ʻoku pito ʻi he vai: ʻoku ke teuʻi ʻenau meʻakai, hili hoʻo tokonaki pehē ki ai.
10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
ʻOku ke fakaviviku lahi hono tafungofunga ʻo ia: ʻoku ke pule ke tō ʻae ʻuha ki hono ngaahi keli: ʻoku ke fakamolū ʻaki ia ʻae ʻuha tuʻu mo tō: ʻoku ke tāpuaki hono tupu ʻo ia.
11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
ʻOku ke tatā ʻaki ʻae taʻu ʻa hoʻo angalelei; pea ʻoku ngangana mei ho ngaahi hala ʻae momona.
12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
ʻOku ngangana ia ki he ngaahi potu mohuku ʻoe toafa: pea fiefia ʻae ngaahi tafungofunga ʻi he potu kotoa pē.
13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
Kuo fakakofuʻaki ʻae fanga sipi ʻae ngaahi potu mohuku; pea kuo ʻufiʻufi foki ʻae ngaahi luo ʻaki ʻae uite; ʻoku nau kalanga ʻi he fiefia, ʻoku nau hiva foki.
