Psaltaren 65

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

En Psalm Davids, för en viso till att föresjunga. Gud, man lofvar dig i stillhet i Zion, och dig betalar man löfte.

2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

Du hörer bön, derföre kommer allt kött till dig.

3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

Vår missgerning trycker oss hardeliga. Förlåt oss våra synder.

4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

Säll är den du utväljer, och hafver honom till dig, att han skall bo i dina gårdar; han hafver en rik tröst af ditt hus, det helga templet.

5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

Hör oss, efter den underliga rättfärdigheten, Gud vår salighet; du, som äst allas hopp, på jordene, och fjerran på hafvet.

6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

Du, som bergen stadig gör i sine kraft, och begjordad äst med magt;

7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

Du, som stillar hafsens fräsande, dess böljors fräsande, och folks buller;

8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

Att de, som vid de landsändar bo, skola förskräcka sig för din tecken; du gläder allt det som röres, både om morgon och om afton.

9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

Du besöker landet, och vattnar det, och gör det mycket rikt; Guds källa hafver vatten tillfyllest; du låter dess korn väl trifvas; ty alltså brukar du landet.

10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

Du vattnar dess fårar, och fuktar det upplöjdt är; med regn gör du det blött, och välsignar dess växt.

11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

Du kröner året med ditt goda, och din fotspår drypa af fetma.

12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

De boningar i öknena äro ock feta, så att de drypa; och högarna äro allt omkring lustige.

13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

Hjordmarken är full med får, och dalarna stå tjockt med säd; så att man glädes dervid, och sjunger.