Psaltaren 65

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

Anumzamoka Saioni kumapi rankagia kamigahaze. Na'ano hugantegahune hutama ko'ma huvempama hu'nenuna zana tagra hugahune

2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

Na'ankure Kagra nunamuntia nentahine. Maka vahera Kagriteke egahune.

3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

Tagrama kumitigu'ma antahintahi hakarema nehunkenka, Kagra ana kumitia apaserante'nane.

4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

Kagrama huhamprintankeno, ruotge kuma tava'onte'ma nemanimo'a rama'a asomu erigahie. Kagri mono nompinka rama'a knare zane musezamo'enena avite'ne.

5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

Anumzamoka knarezantfa huno mareri agatere'nea fatgo kavukva hunka nunamuntia antahinka nona hunerantane. Anumzamoka Kagra tagu'vazi ne' mani'nane. Ama mopafi vahe'mo'za Kagrite zamentintia nehazageno, hagerimpima afetema nemaniza vahe'mo'zanena kagrite zamentintia nehaze.

6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

Kagra hihamukareti agonaramina trohunentenka, hanaveka'a eri ama hu'nane.

7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

Hagerimo'ma krantokrantoma nehigenka, Kagra azeri arava nehenka, kokankoka mopafi vahe'mo'zama rankerankema nehazagenka, zamazeri neraganane.

8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

Mopa atumparegama nemaniza vahe'mo'za ruzahu ruzahu kaguva zantamima erifore'ma hana zankura, ama zana, naza fore nehie hu'za nehu'za, tusi zamagogogu nehaze. Zage hanati kazigati vuno zage fre kazigama umani emanima nehaza vahe'mo'za Kagrama hana kavukvamo zamagu'a zamazeri otige'za tusi muse nehaze.

9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

Kagra mopa kegava hunenka tina aminkeno mopamo'a knare huno masavena nehie. Anumzamoka maka kaziga tina tro hunte'nanankino, knare huno witia tina amigeno, rama'a raga renente. Na'ankure Kagraka'a e'inahu huno fore hugahie hunka retro hunte'nana kante anteno efore nehie.

10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

Hozama rekorinte mopafina Kagra kora atrankeno runteno mopa ru fru nehuno, mopa ragana runezmane. Ana nehunka ata kora atrankeno hozafina runtegeno ne'zamo'a knarera huno nehageno rama'a ne'zana renente.

11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

Kagra mago kafufina asomu hurantankeno, ne'zamo'a tusi'za huno amponere. Ana nehigeno kama vanoma hupinena nezamo'a aviteno herafineramie.

12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

Hanki ka'ma kokampina trazamo'a hageno tretre nehigeno, agonaramimpina trazamo'a tretre huno refitegeno musena nehaze.

13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

Hanki krahopina sipisipi afutamine, meme afutamimo'za avitazageno, agupofina witi hozamo'a fankanino kankmuna omnetfa hu'ne. Ana maka trazama nenaza afu'mozane hozamozanena ranke hu'za zagamera hu'za musena nehaze.