Psaltaren 65

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

Dem Vorsänger. Ein Psalm Davids; ein Lied. Du bist es, o Gott, dem Lobgesang gebührt zu Zion, und dem man Gelübde bezahlen soll!

2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

Du erhörst Gebet, darum kommt alles Fleisch zu dir!

3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

Die Summe der Missetaten ist mir zu schwer geworden; du sühnst unsre Übertretungen.

4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

Wohl dem, den du erwählst und zu dir nahen lässest, daß er wohne in deinen Vorhöfen! Laß uns satt werden von den Gütern deines Hauses, deines heiligen Tempels!

5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

Du antwortest uns wunderbar in Gerechtigkeit, du Gott unsres Heils, du Zuversicht aller Enden der Erde und der fernsten Meere;

6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

der die Berge gründet in seiner Kraft, der mit Macht umgürtet ist;

7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

welcher stillt das Brausen des Meeres, das Brausen seiner Wellen und das Toben der Völker,

8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

daß die, welche an den Enden wohnen, vor deinen Zeichen sich fürchten; die äußersten Länder gegen Morgen und Abend machst du jubeln.

9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

Du suchst das Land heim und wässerst es und machst es sehr reich; Gottes Brunnen hat Wassers die Fülle. Du bereitest ihr Korn, denn also bereitest du [das Land] zu;

10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

du tränkst seine Furchen, feuchtest seine Schollen; mit Regenschauern machst du es weich und segnest sein Gewächs.

11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

Du krönst das Jahr mit deinem Gut, und deine Fußstapfen triefen von Fett.

12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

Es triefen die Oasen der Wüste, und mit Jubel gürten sich die Hügel.

13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

Wie sich die Weiden mit Schafen kleiden, so bedecken sich die Täler mit Korn, daß man jauchzt und singt.