Psaltaren 65

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

Ein Psalm Davids, ein Lied, vorzusingen. Gott, man lobt dich in der Stille zu Zion, und dir bezahlt man Gelübde.

2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

Du erhörst Gebet; darum kommt alles Fleisch zu dir.

3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

Unsre Missetat drückt uns hart; du wollest unsre Sünden vergeben.

4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

Wohl dem, den du erwählst und zu dir lässest, daß er wohne in deinen Höfen; der hat reichen Trost von deinem Hause, deinem heiligen Tempel.

5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

Erhöre uns nach der wunderbaren Gerechtigkeit, Gott, unser Heil, der du bist Zuversicht aller auf Erden und ferne am Meer;

6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

der die Berge fest setzt in seiner Kraft und gerüstet ist mit Macht;

7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

der du stillest das Brausen des Meers, das Brausen seiner Wellen und das Toben der Völker,

8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

daß sich entsetzen, die an den Enden wohnen, vor deinen Zeichen. Du machst fröhlich, was da webet, gegen Morgen und gegen Abend.

9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

Du suchst das Land heim und wässerst es und machst es sehr reich. Gottes Brünnlein hat Wassers die Fülle. Du läßt ihr Getreide wohl geraten; denn also bauest du das Land.

10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

Du tränkest seine Furchen und feuchtest sein Gepflügtes; mit Regen machst du es weich und segnest sein Gewächs.

11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

Du krönst das Jahr mit deinem Gut, und deine Fußtapfen triefen von Fett.

12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

Die Weiden in der Wüste sind auch fett, daß sie triefen, und die Hügel sind umher lustig.

13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

Die Anger sind voll Schafe, und die Auen stehen dick mit Korn, daß man jauchzet und singet.