Psaltaren 65

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

Dem Musikmeister. Ein Psalm Davids. Ein Lied. Dir gebührt Lobpreis, o Gott, auf Zion, und dir bezahle man Gelübde!

2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

Der du Gebete hörst, zu dir kommt alles Fleisch.

3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

Meine Verschuldungen hatten mich überwältigt, aber du deckst unsere Vergehungen zu.

4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

Wohl dem, den du erwählst und nahen lässest, daß er in deinen Vorhöfen wohne, damit wir uns ersättigen an den Gütern deines Hauses, deines heiligen Tempels.

5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

Mit furchtbaren Thaten antwortest du uns nach deiner Gerechtigkeit, du Gott, der du unser Heil bist, du Zuversicht aller der fernen Enden der Erde und des Meers,

6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

der durch seine Kraft die Berge feststellt, mit Stärke gegürtet ist,

7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

der das Brausen des Meeres stillt, das Brausen seiner Wellen und das Toben der Völker,

8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

so daß sich die Bewohner der äußersten Enden vor deinem Zeichen fürchten: die Länder gegen Morgen und gegen Abend versetzest du in Jubel.

9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

Du hast das Land heimgesucht und hast es getränkt, hast es gar reich gemacht mit einem Gottesbache voll Wasser, bereitest Getreide für sie, denn also bereitest du das Land.

10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

Du tränkst seine Furchen, lockerst seine Schollen, weichst es durch Regenschauer auf, segnest sein Gewächs.

11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

Du kröntest das Jahr mit deiner Güte, und deine Geleise triefen von Fett.

12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

Es triefen die Auen der Steppe, und mit Jubel gürten sich die Hügel.

13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

Die Anger sind mit Herden von Schafen bekleidet, und die Thalgründe hüllen sich in Korn: sie jauchzen einander zu und singen.