Psaltaren 65

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

Dem Sangmeister, ein Psalm Davids. Ein Lied.

2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

Dir gebührt, Elohim, in Zion ein Lobgesang, / Dir soll man Gelübde bezahlen.

3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

Du erhörest Gebete; / Drum kommen alle Menschen zu dir.

4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

Sind meine Sünden mir unerträglich — / Du wirst unsre Frevel vergeben.

5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

Heil dem, den du erwählst und nahen lässest, / Daß er weile in deinen Höfen! / Laß uns deines Hauses Segen genießen, / Deines heiligen Tempels Segen!

6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

In Huld erhörst du uns furchtbar, Gott unsers Heils. / Dir vertraun alle Enden der Erde und fernen Meere.

7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

Er festigt die Berge durch seine Kraft, / Er ist umgürtet mit Stärke.

8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

Er stillet das Brausen des Meeres, seiner Wellen Gedröhn / Und das Tosen der Völker.

9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

Drum zittern die fernsten Erdbewohner vor deinen Zeichen. / Ost und West erfüllst du mit Jubel.

10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

Du hast des Landes gedacht, ihm Fülle verliehn, / Es mit Reichtum begabt. / Der Bach Elohims war mit Wasser gefüllt. / Du hast den Menschen Getreide geschenkt, / Hast das Land so fruchtbar gemacht.

11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

Des Erdreichs Furchen hast du getränkt, seine Schollen erweicht, / Es durch Regen gelockert / Und sein Gewächs gesegnet.

12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

Du hast das Jahr deiner Güte gekrönt, / Und deine Geleise triefen von Fett.

13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

Es triefen die Auen der Steppe, / Mit Jubel die Hügel sich gürten. Es sind die Fluren mit Herden bedeckt, / Die Täler mit Korn gehüllt — / Alles jauchzet und singt!