Psaltaren 65

1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

Au chef de musique. Psaume de David. Cantique. Ô Dieu! la louange t’attend dans le silence en Sion, et le vœu te sera payé.

2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

Ô toi qui écoutes la prière! toute chair viendra à toi.

3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

Les iniquités ont prévalu sur moi; nos transgressions, toi tu les pardonneras.

4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

Bienheureux celui que tu as choisi et que tu fais approcher: il habitera tes parvis. Nous serons rassasiés du bien de ta maison, de ton saint temple.

5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

Tu nous répondras par des choses terribles de justice, ô Dieu de notre salut, toi qui es la confiance de tous les bouts de la terre, et des régions lointaines de la mer!

6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

Toi qui as établi les montagnes par ta force, qui es ceint de puissance,

7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

Qui apaises le tumulte des mers, le tumulte de leurs flots, et l’agitation des peuplades.

8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

Et ceux qui habitent aux bouts [de la terre] craindront à la vue de tes prodiges; tu fais chanter de joie les sorties du matin et du soir.

9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

Tu as visité la terre, tu l’as abreuvée, tu l’enrichis abondamment: le ruisseau de Dieu est plein d’eau. Tu prépares les blés, quand tu l’as ainsi préparée.

10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

Tu arroses ses sillons, tu aplanis ses mottes, tu l’amollis par des ondées, tu bénis son germe.

11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

Tu couronnes l’année de ta bonté, et tes sentiers distillent la graisse.

12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

Ils distillent sur les pâturages du désert, et les collines se ceignent d’allégresse.

13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

Les prairies se revêtent de menu bétail, et les plaines sont couvertes de froment: elles poussent des cris de triomphe; oui, elles chantent.