Psaltaren 65
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
To the Overseer. — A Psalm of David. A Song. To Thee, silence — praise, O God, [is] in Zion, And to Thee is a vow completed.
2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
Hearer of prayer, to Thee all flesh cometh.
3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
Matters of iniquities were mightier than I, Our transgressions — Thou dost cover them.
4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
O the happiness of [him whom] Thou choosest, And drawest near, he inhabiteth Thy courts, We are satisfied with the goodness of Thy house, Thy holy temple.
5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
By fearful things in righteousness Thou answerest us, O God of our salvation, The confidence of all far off ends of earth and sea.
6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
Establishing mountains by His power, He hath been girded with might,
7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
Restraining the noise of seas, the noise of their billows, And the multitude of the peoples.
8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
And the inhabitants of the uttermost parts From Thy signs are afraid, The outgoings of morning and evening Thou causest to sing.
9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
Thou hast inspected the earth, and waterest it, Thou makest it very rich, the rivulet of God [is] full of water, Thou preparest their corn, When thus Thou dost prepare it,
10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
Its ridges have been filled, Deepened hath been its furrow, With showers Thou dost soften it, Its springing up Thou blessest.
11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
Thou hast crowned the year of Thy goodness, And Thy paths drop fatness.
12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
Drop do the pastures of a wilderness, And joy of the heights Thou girdest on.
13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
Clothed have lambs the flock, And valleys are covered with corn, They shout — yea, they sing!
