Psaltaren 65
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
To the Chief Musician. A Melody of David—a song. Thine, are silence [and] praise, O God, in Zion, —And, to thee, shall be paid the vow.
2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
Thou hearer of prayer! Unto thee, shall all flesh come.
3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
Iniquitous things, have been too strong for me, As for our transgressions, wilt, thou, by propitiation remove them.
4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
How happy the man thou shalt choose and bring near! He shall abide in thy courts, —We shall be satisfied with, The blessing of thy house, The holiness of thy temple.
5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
By things reverend in righteousness, wilt thou answer us, O God of our salvation, The confidence of all the ends of the earth, And of the sea far away;
6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
Who setteth fast the mountains by his strength, Being girded with might;
7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
Who stilleth, The noise of the seas, The noise of their rolling waves, and The tumult of races of men?
8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
Yea the dwellers in the uttermost parts have feared at thy tokens, The goings forth of morning and evening, thou causest to shout for joy.
9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
Thou hast visited the earth, and made it abound, Abundantly, dost thou enrich it—The channel of God, is full of waters, Thou preparest their corn, Yea, thus, dost thou prepare it:
10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
The ridges thereof, drenching, Settling the furrows thereof, With myriad drops, dost thou soften it, The sprouting thereof, doth thou bless.
11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
Thou hast set a crown upon thy year of bounty, And, thy tracks, drop fatness;
12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
Fruitful are the pastures of the wilderness, And, with exultation, the hills do gird themselves.
13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
Clothed are the pastures with flocks, The valleys also, cover themselves with corn, They shout for joy, yea they sing.
