Psaltaren 65
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
“To the chief musician, a psalm [and] song of David.” For thee praise is waiting, O God, in Zion: and unto thee shall vows be paid.
2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
O thou that hearest prayer, unto thee all flesh shall come.
3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
The iniquitous things have become too mighty for me: our transgressions—these wilt thou wipe away.
4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
Happy is he whom thou choosest, and causest to approach, that he may dwell in thy courts: let us be satisfied with the happiness of thy house, the holiness of thy temple.
5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
With terrific deeds in righteousness wilt thou answer us, O God of our salvation, who art the confidence of all the ends of the earth, and of the sea, that are far away;
6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
Who setteth firmly the mountains by his power, who is girded with might;
7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
Who assuageth the roaring of the seas, the roaring of their waves, and the tumult of nations.
8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
And they that dwell in the uttermost parts are afraid of thy wondrous signs: the outgoings of the morning and evening thou causest to rejoice.
9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
Thou hast thought of the earth, and waterest her abundantly; thou greatly enrichest her; the brook of God is full of water: thou preparest their corn, when thou hast thus prepared her.
10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
Watering her furrows abundantly, smoothing down her ridges, thou softenest her with showers; thou blessest her growth.
11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
Thou hast crowned the year of thy goodness; and thy tracks drop fatness:
12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
The pastures of the wilderness are dropping [with plenty]: and the hills are girt with gladness.
13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
The meadows are clothed with flocks, and the valleys are enveloped with corn: men shout for joy, [yea, ] they also sing.
