Psaltaren 65
1 För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
To him that excelleth. A Psalme or song of David. O God, praise waiteth for thee in Zion, and vnto thee shall the vowe be perfourmed.
2 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
Because thou hearest the prayer, vnto thee shall all flesh come.
3 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
Wicked deedes haue preuailed against me: but thou wilt be mercifull vnto our transgressions.
4 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
Blessed is he, whom thou chusest and causest to come to thee: he shall dwell in thy courtes, and we shall be satisfied with the pleasures of thine House, euen of thine holy Temple.
5 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
O God of our saluation, thou wilt answere vs with fearefull signes in thy righteousnes, O thou the hope of all the ends of the earth, and of them that are farre off in the sea.
6 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
He stablisheth the mountaines by his power: and is girded about with strength.
7 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
He appeaseth the noyse of the seas and the noyse of the waues thereof, and the tumults of the people.
8 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
They also, that dwell in the vttermost parts of the earth, shalbe afraide of thy signes: thou shalt make the East and the West to reioyce.
9 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
Thou visitest the earth, and waterest it: thou makest it very riche: the Riuer of God is full of water: thou preparest them corne: for so thou appointest it.
10 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
Thou waterest abundantly the furrowes thereof: thou causest the raine to descende into the valleies thereof: thou makest it soft with showres, and blessest the bud thereof.
11 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
Thou crownest ye yeere with thy goodnesse, and thy steppes droppe fatnesse.
12 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
They drop vpon the pastures of the wildernesse: and the hils shalbe compassed with gladnes.
13 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.
The pastures are clad with sheepe: the valleis also shalbe couered with corne: therefore they shoute for ioye, and sing.
