Psaltaren 64

1 För sångmästaren; en psalm av David. Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

Ein Psalm Davids, vorzusingen. Höre, Gott, meine Stimme in meiner Klage; behüte mein Leben vor dem grausamen Feinde!

2 Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

Verbirg mich vor der Sammlung der Bösen, vor dem Haufen der Übeltäter,

3 ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

welche ihre Zunge schärfen wie ein Schwert, die mit ihren giftigen Worten zielen wie mit Pfeilen,

4 för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

daß sie heimlich schießen den Frommen; plötzlich schießen sie auf ihn ohne alle Scheu.

5 De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: "Vem skulle se oss?"

Sie sind kühn mit ihren bösen Anschlägen und sagen, wie sie Stricke legen wollen, und sprechen: Wer kann sie sehen?

6 De tänka ut onda anslag: "Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!" Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

Sie erdichten Schalkheit und halten's heimlich, sind verschlagen und haben geschwinde Ränke.

7 Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

Aber Gott wird sie plötzlich schießen, daß ihnen wehe tun wird.

8 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

Ihre eigene Zunge wird sie fällen, daß ihrer spotten wird, wer sie siehet.

9 Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.

Und alle Menschen, die es sehen, werden sagen: Das hat Gott getan, und merken, daß es sein Werk sei.

10 Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.