Psaltaren 64

1 För sångmästaren; en psalm av David. Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

Zborovođi. Psalam. Davidov. Poslušaj, Bože, moje žalbe glas; od strašna dušmanina život mi čuvaj!

2 Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

Štiti me od mnoštva opakih, sakrij od bjesnila zlotvora

3 ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

koji bruse jezike k'o mačeve, otrovne riječi izbacuju kao strijele,

4 för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

da iz potaje rane nedužna, da ga rane iznenada ne bojeć' se ničega.

5 De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: "Vem skulle se oss?"

Spremni su na djelo pakosno, snuju kako će kradom zamke staviti i govore: “Tko će nas vidjeti?”

6 De tänka ut onda anslag: "Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!" Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

Snuju zlodjela, smišljene osnove kriju: pamet i srce čovječje bezdan su duboki.

7 Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

No Bog ih ranjava strijelom, odjednom ih rane prekriju.

8 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

Vlastiti jezik propast im donosi, kimaju glavom oni što ih vide:

9 Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.

svi se boje, Božje djelo slave i misle o onom što on učini.

10 Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.

Pravednik se raduje u Jahvi, njemu se utječe, i kliču svim srcem čestiti.