Psaltaren 63
1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.
Dawid dwom. Bere a ɔwɔ Yuda Sare so no na ɔtoe. Wo, Onyankopɔn, ne me Nyankopɔn Mehwehwɛ wo anibere so; wo ho sukɔm de me kra, me nipadua ani agyina wo, wɔ asase a awo na asade nni mu so, faako a nsu nni.
2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.
Mahu wo wɔ Kronkronbea hɔ mahu wo tumi ne wʼanuonyam.
3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.
Esiane sɛ wʼadɔe di mu sen nkwa nti mʼanofafa bɛhyɛ wo anuonyam.
4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
Sɛ mete ase yi, mɛkamfo wo, na wo din mu na mɛma me nsa so.
5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,
Me kra bɛmee sɛnea wadi aduan papa bi; mede anofafa a ɛto dwom beyi wo ayɛ.
6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.
Meda me mpa so a, mekae wo. Anadwo dasu mu nyinaa, midwen wo ho.
7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.
Efisɛ wone me boafo, wo ntaban ase nwini mu na mɛto dwom.
8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
Me kra bata wo ho; na wo nsa nifa kura me mu.
9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.
Wɔn a wɔpɛ me akum me no bɛsɛe; wɔbɛkɔ asase ase tɔnn.
10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.
Wɔbɛdan wɔn ama afoa na wɔbɛyɛ aduan ama sakraman.
11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.
Nanso ɔhene bedi ahurusi wɔ Onyankopɔn mu; wɔn a wɔka ntam wɔ Onyankopɔn din mu nyinaa bɛkamfo no, na wobemua atorofo ano. Wɔde ma dwonkyerɛfo.
