Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Ko e Saame ʻa Tevita, ʻi heʻene ʻi he toafa ʻo Siuta. ‌ʻE ʻOtua, ko hoku ʻOtua koe; te u kumi vave kiate koe: ʻoku fieinu hoku laumālie kiate koe, ʻoku holi hoku kakano kiate koe ʻi he fonua mōmoa mo fieinua, ʻaia ʻoku ʻikai ha vai ʻi ai;

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Ke mamata ki hoʻo māfimafi mo ho nāunau, ʻo hangē ko ʻeku mamata ai kiate koe ʻi he faletapu.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

‌ʻOku lelei lahi hake ʻa hoʻo ʻaloʻofa ʻi he moʻui, ko ia ʻe fakafetaʻi ai ʻa hoku loungutu kiate koe.

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Ko ia ʻe pehē pe ʻeku fakafetaʻi kiate koe lolotonga ʻeku moʻui: te u hiki hake hoku nima ʻi ho huafa.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

‌ʻE mākona lelei hoku laumālie ʻo hangē ko e meʻa ʻi he ngako mo e meʻa momona; pea ʻe fakafetaʻi kiate koe ʻa hoku ngutu ʻi he loungutu fiefia.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

‌ʻI heʻeku manatu kiate koe ʻi hoku mohenga, ʻo fakalaulauloto kiate koe ʻi he ngaahi lakanga leʻo ʻi he poʻuli.

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

Ko e meʻa ʻi hoʻo faʻa tokoni au, ko ia te u fiefia ai ʻi he malu ʻo ho kapakau.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

‌ʻOku pikitai maʻu pē hoku laumālie kiate koe: ʻoku poupou au ʻe ho nima toʻomataʻu.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Ka ko kinautolu ʻoku kumi hoku laumālie ke fakaʻauha ia, tenau ʻalu hifo ki he ngaahi potu ʻi lalo ʻi he fonua.

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

Tenau tō ʻi he heletā: tenau hoko ko e ʻinasi ʻoe fanga fokisi.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Ka ʻe fiefia ʻae tuʻi ʻi he ʻOtua; ko ia kotoa pē ʻoku fuakava ʻiate ia ʻe fiefia ia; ka ʻe tāpuni ʻae ngutu ʻokinautolu kotoa pē ʻoku lea loi.