Psaltaren 63
1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.
Psalm Davidov, ko je bil v puščavi Judovi. O Bog, Bog mogočni si moj, zgodaj te iščem; dušo mojo žeja po tebi; po tebi hrepeni moje meso, v deželi suhi in onemogli brez vodá:
2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.
Gledati tvojo moč in slavo: tvojo, kakor sem te gledal v svetem kraji.
3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.
(Ker milost tvoja je boljša od življenja), hvalijo naj te ustne moje.
4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
Tako te bodem blagoslavljal v življenji svojem, v imenu tvojem bodem povzdigaval svoje roke.
5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,
Kakor tolšče in masti bode se nasitila duša moja, in z blagoglasnimi ustnami bodo te hvalila usta moja.
6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.
Ko se spomnim tebe na ležišči svojem, čujem in premišljam tebe:
7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.
Da si bil velika pomoč meni, tako da sem prepeval v senci tvojih peroti;
8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
Ko se duša moja tebe drži in gre za teboj, podpira me desnica tvoja.
9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.
Zatorej bodejo oni, ki iščejo pogubljenja duše moje, prišli v najspodnje kraje zemlje.
10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.
Storili bodo, da vsak iz med njih pogine z mečem; lesicam bodejo delež.
11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.
Kralj pa sam bode se radoval v Bogu; ponašal se bode, kdorkoli priseza pri njem, ko se bodejo zamašila usta laž govorečim.
