Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Bože! ti si Bog moj, k tebi ranim, žedna je tebe duša moja, za tobom èezne tijelo moje u zemlji suhoj, žednoj i bezvodnoj.

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Tako bih te ugledao u svetinji, da bih vidio silu tvoju i slavu tvoju.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Jer je dobrota tvoja bolja od života. Usta bi moja hvalila tebe;

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Tako bih te blagosiljao za života svoga, u ime tvoje podigao bih ruke svoje.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Kao salom i uljem nasitila bi se duša moja, i radosnijem glasom hvalila bi te usta moja.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Kad te se sjeæam na postelji, sve noæne straže razmišljam o tebi.

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

Jer si ti pomoæ moja, i u sjenu krila tvojih veselim se.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Duša se moja prilijepila za tebe, desnica tvoja drži me.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Koji traže pogibao duši mojoj, oni æe otiæi pod zemlju.

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

Izginuæe od maèa, i dopašæe lisicama.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

A car æe se veseliti o Bogu, hvaliæe se svaki koji se kune njim, kad se zatisnu usta onima koji govore laž.