Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

En salme av David, da han var i Juda ørken. Gud! Du er min Gud, jeg søker dig årle; min sjel tørster efter dig, mitt kjød lenges efter dig i et tørt og vansmektende land, hvor det ikke er vann.

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Således har jeg skuet dig i helligdommen, idet jeg så din makt og din herlighet.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

For din miskunnhet er bedre enn livet; mine leber priser dig.

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Således vil jeg love dig mitt liv igjennem; i ditt navn vil jeg opløfte mine hender.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Min sjel skal bli mettet som av marg og fett, og med jublende leber skal min munn lovprise dig.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Når jeg kommer dig i hu på mitt leie, tenker jeg på dig gjennem nattevaktene.

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

For du har vært min hjelp, og under dine vingers skygge jubler jeg.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Min sjel henger ved dig; din høire hånd holder mig oppe.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Og de som står mig efter livet for å ødelegge det, de skal komme til jordens nederste dyp.

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

De skal gis sverdet i vold, bli til rov for rever.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Og kongen skal glede sig i Gud; hver den som sverger ved ham, skal prise sig lykkelig, for løgneres munn skal tilstoppes.