Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Dāvida dziesma, kad viņš bija Jūda tuksnesī. Ak Dievs! Tu esi mans stiprais Dievs, Tevi es meklēju pašā rītā, pēc Tevis slāpst manai dvēselei, pēc Tevis ilgojās mana miesa sausā un izkaltušā zemē, kur ūdens nav.

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Tā es svētā vietā pēc Tevis esmu skatījies, redzēt Tavu spēku un Tavu godību.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Jo Tava žēlastība ir labāka nekā dzīvība; manas lūpas Tevi slavē.

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Tā es Tevi gribētu teikt mūžam, un pacelt savas rokas Tavā Vārdā.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Tad mana dvēsele taptu paēdināta kā ar taukumiem un gardumiem, un mana mute Tevi slavētu ar priecīgām lūpām.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Es Tevi pieminu apguldamies, un uzmozdamies es domāju uz Tevi.

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

Jo Tu esi mans palīgs, un Tavu spārnu pavēnī es dziedāšu priecīgi.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Mana dvēsele Tev pieķeras, Tava labā roka mani tura.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Bet tie, kas manu dvēseli meklē izpostīt, nogrims pašos zemes dziļumos.

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

Tos nodos zobena asmenim un tie būs lapsām par barību.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Bet ķēniņš priecāsies iekš Dieva; kas pie tā zvēr, tas lielīsies; jo melkuļu mute taps aizbāzta.