Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Psalmus David, Cum esset in deserto Idumææ. Deus, Deus meus, ad te de luce vigilo. Sitivit in te anima mea, quam multipliciter tibi caro mea.

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

In terra deserta, et invia, et inaquosa: sic in sancto apparui tibi, ut viderem virtutem tuam, et gloriam tuam.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Quoniam melior est misericordia tua super vitas: labia mea laudabunt te.

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Sic benedicam te in vita mea: et in nomine tuo levabo manus meas.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Sicut adipe et pinguedine repleatur anima mea: et labiis exultationis laudabit os meum.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Si memor fui tui super stratum meum, in matutinis meditabor in te:

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

quia fuisti adiutor meus. Et in velamento alarum tuarum exultabo,

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

adhæsit anima mea post te: me suscepit dextera tua.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Ipsi vero in vanum quæsierunt animam meam, introibunt in inferiora terræ:

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

tradentur in manus gladii, partes vulpium erunt.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Rex vero lætabitur in Deo, laudabuntur omnes qui iurant in eo: quia obstructum est os loquentium iniqua.