Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Zsoltár Dávidtól. Midőn Jehúda pusztájában volt. Isten, én Istenem vagy, kereslek; szomjuhozik reád lelkem, eped utánad testem, száraz és bágyadt földön, víz nélkül.

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Így szemléltelek a szentélyben, látván erődet és dicsőségedet.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Mert jobb a szereteted az életnél; ajkaim dicsérnek téged.

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Így áldalak életemben, nevedben emelem föl kezeimet.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Mintegy zsírral és zsiradékkal lakik jól a lelkem, és ujjongó ajkakkal dicsér szájam.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Ha reád emlékezem ágyamon, őrszakonként elmélkedem rólad.

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

Mert segítség voltál nekem, és szárnyaid árnyekában ujjongok.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Ragaszkodott hozzád a lelkem, engem tartott a te jobbod.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Azok pedig veszedelemre keresik lelkemet, majd bejutnak a föld mélységeibe.

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

A kard hatalmába hányják, rókák osztályrésze lesznek.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

A király pedig örvendezni fog Istenben; dicsekszik mindaz, ki esküszik rá, mert bezárul a hazugságot beszélők szája.