Psaltaren 63

1 En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

Yon Sòm David, lè l te nan dezè Juda a. O Bondye, Ou se Bondye mwen. Mwen va chache Ou ak tout kè m. Nanm mwen swaf pou Ou. Chè m anvi Ou nan yon peyi epwize e sèch kote nanpwen dlo.

2 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

Konsa, mwen te wè Ou nan sanktiyè a, ak pouvwa Ou, ak laglwa Ou.

3 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

Akoz lanmou dous Ou pi bon pase lavi, lèv mwen va louwe Ou.

4 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

Pou sa, mwen va beni Ou tout tan ke m viv. Mwen va leve men m nan non Ou.

5 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

Nanm mwen satisfè konsi avèk ma zo ak grès, e bouch mwen ap ofri lwanj avèk lèv ranpli de jwa.

6 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

Lè m sonje Ou sou kabann mwen, mwen medite sou Ou nan vèy de nwi la.

7 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

Paske Ou te konn sekou mwen. Nan lonbraj a zèl Ou, mwen chante ak jwa.

8 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

Nanm mwen kole ak Ou. Men dwat Ou fè m kenbe.

9 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

Men (sila) ki chache lavi mwen pou detwi li yo, va desann jis nan fon latè.

10 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

Yo va livre a pouvwa nepe. Yo va tounen manje pou rena mawon.

11 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

Men Wa a va rejwi nan Bondye. Tout moun ki sèmante pa Li menm yo, va twouve glwa. Paske bouch a (sila) ki bay manti yo, va fèmen.